Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Di Leva fruktar intet

Annons

Klockan tio över sju kliver Gävles kärleksguru nummer ett in i Cassels vackra och för kvällen helt utsålda konserthall genom ett frasigt rymdrundgångsbrus. Andreas Ahlenius finns med för att bistå Di Leva med klaviatur och enstaka elgitarrtoner, och alla de välkända attributen är på plats. Ett bord med vit duk, fruktskål, kandelaber med levande stearinljus, en plastkanna full med livgivande svalka för en torrsjungen artiststrupe.

Di Leva själv är klädd i fotsid, vintervit frälsarsärk, öppnar kvällen med en ny Tiden faller och fortsätter med gamla trogna paradnumret Vem ska man tro på.

Sist jag såg och hörde Di Leva spela akustiskt så här var i krogmiljö i Borlänge. Då var sångaren spetsig, giftig, käftig och snudd på lite småelak i sina mellansnack. Mellansnackens sköna sälta kontrasterade den gången på ett förträffligt sätt mot låtarnas ofta genialt enkla men ibland överdrivet sötslibbiga altruism.

På Cassels i november bjussar Di Leva på idel barntillåtna mjukvaror. Han frågar publiken om den skrattar med honom eller åt honom, men inte på ett käftigt sätt utan godmodigt, vänligt, bamsebjörnssnällt.

Många av texterna är ljuvliga, precist uttryckta läckerbitar, typ "Vi behöver ingen rädsla i natten, vi behöver bara frukt, grönt och vatten".

Men flera av mellansnacken får det att krypa i skinnet, som när Di Leva tillägnar alla kvinnor i publiken en sång med orden "när jag hör skrattet i ert hjärtas diamant så växer hoppet till en regnbåge mot evigheten". Brrrrr...

Di Leva använder också konstpauser lite väl flitigt, och varje gång han greppar sin plastkanna för att ta sig en klunk passar han på att fiska efter skratt från publiken. Men... de klara och kraftfulla versionerna av låtar som Själens krigare och extranumret Vi har bara varandra är skönare än någonsin, och de nyare låtarnas mörka, bitterljuva tonfall är mycket vackert.

Sockervaddssmaken häftar dock fast i gomseglet långt efter det att konsertens sista ton klingat ut. Fetma, diabetes, karies och elände... det renodlade kärleksbudskapet känns inte alldeles riskfritt eller genomsunt.

Några av kärleksgurun Di Levas budord känns dock lätta att ta till sitt hjärta.

"Frukta inte. Ät frukt!"

GÖRAN PETTERSSON

Mer läsning

Annons