Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det måste vara radion...

Annons

Stora torget i Falun var välfyllt när den ambulerande Rix FM-festivalen bjöd på ett tvärsnitt av reklamradions typiska utbud. Ett blandat smörgåsbord där beståndsdelarna var av mycket varierad kvalité.

Velvet var först ut med en dos hygglig pop, med klämmiga refränger. Mi Amore hör naturligtvis till dem. En bra röst lyfter helheten till en acceptabel nivå, Detsamma kunde gälla för Shirley Clamp, som dök upp senare under kvällen.

Det är mer än man kan säga om Evan, som bara får två låtar, mot de andras tre. Han är det levande beviset på att 80-talssynthretron kan mutera till riktigt otäcka livsformer. Hans melodifestivallåt är en polyp på genren.

Mer schlager väntade när Linda Bengtzing studsade upp på scenen. Hennes två melodifestivallåtar kompades med en förment hårdrockig dänga.

- Klarar ni det? undrade hon.

Jodå, den skulle inte skrämma slag på min mormor. Samtidigt ger Bengtzing ett så sympatiskt intryck att man inte kan tycka illa om henne. Och spelar hon så gör hon det så bra att det i sig är värt en eloge.

Flickfavoriten Sebastian kråmade sig, men lyckades inte fejka någon vidare utstrålning i alla fall.

Ambitionsnivån verkar för all del vara högre än att bara knöka fram dagsländepop, men känslan av en fattigmansversion av The Ark gick inte att skaka av sig.

Pumpande dansbeats blev det mot slutet. Först i skogshuggartappning med Da Buzz. Deras brist på finess bröts mot BWOs fjäderlätta rytmer.

Martin Rolinski hoppade omkring på scenen och Alexander Bard hoppade på stället bakom sin laptop. En underhållande akt på sitt sätt. Och refrängen till Temple of Love kan man inte få ur skallen, vare sig man vill det eller ej.

Mellan varven kommer radiofolket från Rix FM upp och flamsar lite och jag kan inte låta bli att bli lite sorgsen när jag ser och hör Gert Fylking.

Jag som tyckte han var kul en gång i tiden - till och med lavemang-SM. Inte att förglömma att han är en riktigt bra skådis. Snacka om kapitalförstöring.

Men det betalar sig nog betydligt bättre att prata strunt i radio än att vara med i lågbudgetfilmer av Carl-Johan De Geer, så vem är jag att döma?

ANDERS GUSTAFSSON

Mer läsning

Annons