Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det kommer att ordna sig

Annons

Om 1999 var gospelhousens år och 2000 handlade mycket om two-step, så drog man 2001 ner på tempot och dansade till hiphop, ragga och r&b. Mary J Blige, Elephant Man, Missy Elliot, Sunshine Anderson, Fattaru, Blu Cantrell, Eric Sermon, India T, Bubba Sparxxx, India Irie, Dungeon Family, Promoe, Awol one & Daddy Kev, Speech Defect, Masters of illusions och M.O.P, jag kan fortsätta hur länge som helst. Har det någonsin släppt så mycket bra hip hop och r&b som 2001?

Jaheim debuterade med Ghetto love och lät som den naturligaste symbiosen av gammal och modern soul. På U remind me visade Usher att steget mellan själfylld r&b och poppig pedofilsoul är kortare än vad många tyckts tro.

Eller så var det inte det. För när människorna kring Britney Spears kontaktade The Neptunes för att skriva första singeln till hennes nya album så var det inte temperaturen från en ångande och vulgoporrig Britney man kände, utan hettan från helvetet.

Annars handlade 2001 väldigt mycket om just The Neptunes. Visst fanns det belackare som hävdade att all mediaexponering bara var en hype och det kanske det var, men nämn några andra producenter som under ett år jobbat med artister som Sean "P.Diddy" Combs, Kelis, Babyface, Britney Spears, Phillys Most Wanted, Daft Punk, Busta Rhymes och samtidigt hunnit släppa ett så utmärkt album som In search of N.E.R.D. När artister som Jay-Z och Beatnuts låtit ganska lika i flera år (bra alltså!) så visade Neptunes vad hip hop egentligen handlar om. Ett enkelt men funkig beat som upprepas i oändlighet, kryddat med innovation och lekfullhet.

Det var länge sedan jag tyckte drum & bass lät intressant, men sommaren 2001 lyckades faktiskt några tolvor fånga mitt intresse. Fusionen av brasilianska rytmer och smattrande trummor som kulminerade på dubbeltolvan The Brazil E.P, släppt på klassiska drum & bass-bolaget V recordnings var det roligaste som hänt på mycket länge.

Som vanligt hände inte mycket inom housemusiken. Människor som nyligen börjat lyssna på house och garage skulle bli förvånade hur lika house låter i dag jämfört med för tio år sedan. Och med tanke på den politiska situationen i världen känns det sena 80-talets housemusik obehagligt aktuell.

När Sterling Void 1987 skriver It's Alright, en av världens bästa

houselåtar, gör han det med tankar om situationen i världen. Han tänker på människorna i Sydafrika och Afghanistan och vilken framtid vi har att vänta oss när människor kan behandla varandra så illa.

På näthinnan 2001 passerar västvärldens nyhetsbilder på Manhattan i ruiner och lyckliga afghaner som tacksamt prisar USA:s anti-terrorbomber så att de kan gå på bio och lyssna på musik igen. Samma år skjuter svenska polisen skarpt mot demonstranter. Israel-Palestina konflikten trappas upp ytterligare samtidigt som alla landets kvällstidningar på löpsedlarna skriker ut den chockartade högoddsaren att Robinson-Emma viker ut sig i tidningen Café.

Jag vet att det i sådana stunder är svårt att vilja hålla huvudet ovan vatten-ytan. Men gör det gott folk, för det kommer ordna sig till slut. "It's gonna be alright".

Mer läsning

Annons