Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det fria ordet är inlåst på Kuba

Annons

Litteratur | fakta

Mot kärleken har Fidel inte en chans

Kajsa Norman

Silc förlag

I början av 90-talet började en rad oberoende nyhetsbyråer växa fram i Kuba som en reaktion mot diktaturens nyhetsmonopol och censur. Med tiden fick rörelsen allt mer luft under vingarna och till för något år sedan kunde man räkna upp till femtio olika nyhetsbyråer och 130 aktiva journalister. Den kommunistiska diktaturens propagandamaskin kände att de började förlora kontrollen. Reaktionen kom den 18 mars förra året, ett datum som är oförtjänt anonymt.

Från utgångspunkten att upproret bör kväsas i sin linda lät säkerhetspolisen hammaren falla på den oberoende journalistiken. Ett 80-tal journalister och demokratiaktivister arresterades och efter summariska rättegångar på någon vecka hade de flesta av dem dömts till sammanlagt ett och ett halvt tusen år i fängelse.

Journalisten Kajsa Norman har tidigare arbetat tillsammans med flera av de fängslade journalisterna och åkte förra året tillbaka till Kuba efter det hårda slaget mot frihetsrörelsen. De fängslade journalisterna har det inte funnits några möjligheter att träffa, i stället har hon gett röst och ansikte åt deras familjer.

Det är en skakande berättelse om en regim präglad av rättsligt godtycke och om liv i skuggan av rädslan att dörren när som helst ska slås in av säkerhetspolisen. Eftersom de flesta fängslade dissidenter är män (aktiva kvinnliga journalister klarade sig bättre undan), är det till största delen kvinnornas berättelser vi får följa. När Kajsa intervjuar en av de fängslade dissidenternas fruar böjer sig denna fram mot Kajsa och viskar: "Jag ska fortsätta att ge ut tidningen de Cuba." Hållningen av trots och kämpaglöd är karaktäristisk för de kvinnor som kommer till tals. Sorgen vässar mer till handling än den lamslår.

När hon talar med en av de få aktiva journalister som verkar i dag beskriver han den oberoende journalistiken som ett kall och ett beroende.

Sedan intervjuerna gjordes har journalisterna börjat samla sig igen. Kvinnan som trotsigt skulle fortsätta att ge ut "de Cuba" kom ut med nästa nummer redan till hösten, artiklar publiceras på internet och radioreportage sänds varje vecka.

Som ung advokat 1959 förkunnade den unge Castro "inget bröd utan frihet, ingen frihet utan bröd".

Normans bok är ett engagerat, värdefullt och empatiskt nedtecknat vittnesbörd om hur i synnerhet det främsta ledet i denna så nobelt klingande maxim (men även det andra, knappheten och en därpå följande kriminalitet är ett faktum i dagens Kuba) vänds emot den regim som en gång myntade det.

ANDERS LAGERQUIST

Mer läsning

Annons