Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Deras rock ska slå folk i magen

Annons

De fem grabbarnas impulsgivare: Kinks, Rolling Stones, Zombies, Sonics, Who och - svenska Namelosers, som i mitten av rockdecenniet numero uno gick loss på en fuzzbox i "Land of 1 000 dances".

- Så låter vi, pustar Niklas Nordström i telefonen, det handlar om rockmusik med attityd.

- Den ska slå folk i magen.

På flåset låter det som om hans adamsäpple är på väg upp i gommen. Själv går han snabbt mot jobbet på Orionteatern i Stockholm. Där arbetar han som ljudtekniker.

Ett jobb som passar in i "Nickes" och den treåriga kvintettens image, där det hårda livet spelar den allra viktigaste rollen.

- Vin, kvinnor och sång, det ska göra ont att leva, säger gitarristen allvarligt.

Sen garvar han. Länge.

Tommy "Stommen" Andersson, sångare, låtskrivare och gitarrist i den legendariska Borlängegruppen Stonecake, har en hel del att göra med Mainliners.

- Bra låtar.

- Bra sång.

- Makalös spelglädje, anser "Stommen".

Han vet, efter att ha sett bandet live fem gånger. Och just nu jobbar han tätt ihop med killarna. En demo-cd färdigställs i dagarna. Skivkontraktsfiske därmed tillåtet. Fem egna låtar trängs på "fläsket". En är "Feed me up".

- Hård rythm & blues med trummor och bas i lyftande takt. Givetvis med skitiga sextiotalsriff.

På promotion-cd:n Get shit - Faced hörs det vad han menar.

När slår Mainliners igenom?

- Ja..., tystnar "Nicke". Han funderar. Vilopuls nu. Svaret är inte direkt.

- I höst ska vi ut på flera spelningar, bland annat i Örebro, Göteborg, Linköping och här i Stockholm.

- Sen blir det en liten Norrlandsturné.

Inte särskilt glamoröst, eller?

- Men då har vi det gjort - när vi slår igenom, kontrar Niklas Nordström.

I Mainliners finns, förutom "Nicke", också Robert Billing, sång, Magnus Granström, bas, Mattias Wennergren, gitarr, och Erik Daghäll, trummor.

Av dem är det bara Magnus som bor kvar i Ludvika.

- Han kommer säkert att flytta hit till stan, han också. Tyvärr är det ju liiite svårt att få bostad här, om man säger så, fortsätter Niklas.

Han pratar om stil. Han pratar om tillvaron.

Om bandet säger han:

- Robert, det är han som står för showen. För röjet, påstår "Nicke", som även tidigare spelat med honom. Bandet hette The Hunche.

- Och Magnus och jag lirade ihop i två omgångar, i Ignorance och Wrong Direction.

Musiken, sprungen ur familjegaragets mest smutsiga del, har funnits med sen tio år tillbaka.

Nu, med bland annat sina tidigare Borlängegig, har "Nicke", Mattias, Magnus, Robert och Erik fått stenen i rullning.

Lördag kväll. Texas Longhorn i Borlänge. It's only rock'n'roll.

CARL-JOHAN BERGMAN

Mer läsning

Annons