Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den sanna bilden av USA

Annons

Litteratur | Essä
Att se andras lidande
Susan Sontag
Övers: Caj Lundgren
Brombergs


En iskallt flammande låga av vrede bränner in Susan Sontags analys av bilderna på tortyren av irakiska fångar i Abu Ghraib-fängelset i läsarens medvetande. Texten har tidigare publicerats i Dagens Nyheter och finns här med som ett avrundande appendix till den vidare analys av lidandebilder Sontag gör i den här essäboken.

Sontag ser händelserna i Irak som speglingar av en djupare etisk samhällskris i USA. Hon beskriver och analyserar med sylvass skärpa administrationens försök att dribbla bort och skyla över skandalen.

Hon illustrerar genom att citera försvarsminister Donald Rumsfields vägran att erkänna att tortyr över huvud taget förekommit: "Mitt intryck är att anklagelsen än så länge gäller misshandel, som tekniskt sett är annorlunda än tortyr... Och därför tänker jag inte gå in på ordet tortyr."

Hon beskriver hur president Bush snarare blev upprörd över att världen fick se bilderna än av det faktum att amerikanska soldater ägnade sig åt förnedring och tortyr. Sontag citerar även här ett uttalande från presidenten om att han kände sig "ledsen för att människor som såg dessa bilder inte begrep Amerikas sanna natur och hjärta".

Bilderna på hånleende amerikanska soldater framför staplar av nakna fångar som tvingas posera i förnedrande, sexuella positioner har få motsvarigheter i historien. Andra världskrigets bödlar fotograferade visserligen sitt hantverk mellan varven, konstaterar Sontag, men det hörde till undantagen att de ställde sig och flinade mitt bland sina offer.

"Finns det någon jämförelse med vad dessa fotografier visar är det några av de foton av svarta lynchningsoffer i Sydstaterna som togs mellan 1880- och 1930-talet, där småstadsamerikaner står och flinar under den nakna, skändade kroppen av en svart man eller kvinna som dinglar i ett träd."

Sontag menar också att hela det amerikanska samhället blivit råare och mer brutalt.

Boken som helhet är intressant och tankeväckande på ett mer filosofiskt plan. Sontag tar här upp allt mellan fotoutställningar om Ground Zero och Virginia Woolfs texter om kriget, och hennes läsningar och analyser av våldsbilder mellan Goyas etsningar och Capas fotografier från spanska inbördeskriget inbjuder till öppen diskussion om voyeurism, massmedial självcensur och fotografiets subjektiva, dubbeltydiga natur.

"Vi vill att fotografen ska vara en spion i kärlekens och dödens hus och att de som fotograferas ska vara omedvetna om kameran, överraskade av den", skriver Susan Sontag.

Samtidigt konstaterar hon att de flesta ikoniska fotografier om krig och kärlek varit arrangerade, och bjuder på en lång rad varnande exempel på hur fotografier och bilder av våld och lidande använts som politisk propaganda.

Sontag återkommer i sina bildläsningar ofta till etiska överväganden. Bilder av andras lidande och död väcker ofta ett rent "oanständigt intresse" hos betraktaren, voyeuren. Samtidigt är det viktigt för människan att kunna se och läsa även de mest fruktansvärda av bilder med en så naken och obeslöjad blick som möjligt.

Susan Sontags essäbok är en briljant, djupsinnig och i grunden mycket sinnlig lärobok i konsten att se och tolka bilder med intakt mänsklighet och sund skeptiscism i blicken.

Men Sontags metodiska och analytiska sätt att läsa och deschiffrera bilder känns angeläget och användbart i en tid där gränserna mellan ärlig fotojournalistik och lömskt inbäddad propaganda är sällsynt svåra att dra.

GÖRAN PETTERSSON

Mer läsning

Annons