Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den okände dramatikern Aspenström

Annons

Åren 1959 - 1985 gavs Werner Aspenströms (1918 - 1997) dramatik ut i fem band, Teater I-V. Bengt Emil Johnson har skäl att tro, bland annat efter att ha intervjuat Signe Aspenström, att några av verken i det första bandet med dramatik skrevs ungefär 1950.

Några av Aspenströms pjäser sattes upp av teaterensemblen på Sveriges television 1960. Bland dem Stjärnan och De lyckliga bröderna. Dramaten följde efter 1962 med en bukett av tre pjäser, kortisar. Dramatikern Staffan Westerberg satte upp Aspenström på Dramaten 1984 och gjorde också Väntarna på Stockholms stadsteater. 1997, dödsåret, gavs bland annat Snömannen och Höga berg och låga kullar. Johnson minns tv-uppsättningar av Hemma över julen och Skådespelarens död i regi av Bengt Ekerot.

Aspenström skrev också för Radioteatern och dessa pjäser har i något fall återutsänts, men radiopjäserna finns inte med i Teater I-V.

Nio tiondelar av Werner Aspenströms dramatik är ospelad. Teaterkritikern Leif Zern på Dagens nyheter har beskrivit det som att Werner Aspenströms dramatik "är okänd som månens baksida".

Bengt Emil Johnson anser för sin del att teatermannen Aspenström har samma kvaliteter som diktaren Aspenström.

- Också teaterpjäserna är fulla av underfundigheter och absurdismer. Det är litet Eugène Ionesco över det hela, säger Johnson, som mycket uppskattar det samhällssatiriska inslaget i Aspenströms dramatik.

Aspenström försvarar sin korta teaterform i förordet till Teater I: Maratonloppet och sprinterloppet har olika inneboende dramatik och båda har sitt existensberättigande.

- De här pjäserna är roliga att läsa. Det är inte ovanligt att det för en del scener finns längre scenanvisningar än dialog. Men Aspenström hade inga problem med att man tog sig friheter med scenerierna. För Snömannen föreslår han exempelvis att bergen i Himalaya kan göras med projektor. Men jag har sett honom göra pjäsen som enmansteater i Cassels.

Wernerteatern startade sin verksamhet 2002 och består av amatörskådespelare.

Den kan betraktas som en utlöpare till Werner Aspenströmsällskapet som i sin tur startade 1999. Initiativet till teaterensemblen är Kerstin Ståhls och syftet är förstås att göra bilden av Aspenströms författarskap mera komplett.

- Tyvärr har dramatikern Aspenström kommit i bakgrunden, jag säger tyvärr för han har stora poetiska värden i sin dramatik. All poetisk teater har det svårt eftersom teatern i dag i första hand söker realism och gärna iscensätter sociala konflikter. Aspenström var mer filosofisk i sin framtoning. Och ändå tycker jag att han visar en fin känsla för scenen, säger Leif Zern.

- Det är fråga om hur man betraktar teatern. Är scenerna befolkade av människor ungefär som vi själva eller är teatern en plats där det är tillåtet att hitta på och fantisera? Aspenström var intresserad av just det och är lyhörd för spänningen mellan det jordnära och det fantasifulla.

Zern har svårt att tänka sig någon större renässans för Aspenströms dramatik i vår tid. Zern tror att det "här och där" kan uppstå intresse och då tror Zern på fria grupper och unga teatermänniskor - "som söker andra uttryckssätt".

Mer läsning

Annons