Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den livsfarliga stolen

Annons

Under andra halvan av 1950-talet får plötsligt dadaisten Marcel Duchamp förnyad betydelse inom konstlivet. Mycket beror det på att popkonstnärerna med Jasper Johns i spetsen börjat ifrågasätta konstbegreppet, och i Duchamps tidiga verk från 10- och 20-talen finner man en närmast bottenlös inspirationskälla.

Framför allt är det Duchamps så kallade "ready-mades" som de nya neo-dadaisterna intresserar sig för. Genom att placera ett vardagsföremål (som till exempel en flasktorkare) på ett konstgalleri, visade ju Duchamp på ett närmast sociologiskt sätt hur det vi kallar konst är resultatet av en godtycklig överenskommelse.

Även inom möbeldesign får Duchamp förnyad betydelse på 50-talet. De italienska bröderna Achille och Pier Giacomo Castiglioni ser i Duchamps readymade-teknik möjligheterna att utforska och tänja på designens gränser. Främst gör de det i två stolar från 1957 - Mezzadro, som är ett traktorsäte placerat på en frisvingande båge, och "sadelstolen" Sella. Den senare leder självfallet tankarna till enhjulingen, och ser nästan livsfarlig ut att sitta på med sin globformade bas.

Frågan är ändå om inte bröderna Castiglioni rent av gick över gränsen för vad som är design med de här stolarna. De ansågs nämligen för radikala och sattes inte i produktion förrän 1983. Men som konstobjekt är de faktiskt ganska unika - en slags postmoderna hybrider 30 år före sin tid.

PATRIC MOREAU

Mer läsning

Annons