Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Den klassiska musien är en gökunge"

Annons

Klingfors är lärare på musikhögskolan, musikproducent med egen studio, författare och debattör. Han är som det heter "känd från tv".

En stor del av programtiden i serien Klassiska typer i SVT ägnade han åt begåvat krypskytte och raljeri med Klassisk musik med stort K.

Varför då?

- Jo, för jag tycker att den bygger på en syn och ett system som etablerades för 100-120 år sedan och som har allt mindre giltighet för dagens människor. Fram dit hade musiken haft stora inslag av improvisation, stort intresse för vad som var nytt och modernt, men då slog den tyska föreställningen igenom om att vi är bäst och att vår historiska musik är oöverträffad.

Klingfors menar att den bakåtblickande musiksynen lett till att över 90 procent av det offentligas resurser går till så kallad klassisk musik, vilket inte på något sätt står i harmoni med vad människor lyssnar på och spelar.

- Den elektroniska och digitala revolutionen i musikskapande och -lyssnande får inget stöd av det offentliga. Medelklassen och medelålders snor pengarna.

Klingfors konstaterar att det inte längre är politiskt korrekt att säga att historisk, västerländsk konstmusik är bättre än annan musik, men att resursfördelningen ändå gör den till en gökunge i musiklivet.

- På en gång när stipendier och anslag finansierar musiken börjar utövarna frigöra sig från sin publik. Klassisk musik är i dag en totalspecialiserad verksamhet som inte skulle må dåligt av ett ökat inslag av kommersialism. Jag har inget emot den klassiska musiken, men det är inte bra för samhället att det så ensidigt är just den som stöds. Det speglar inte realiteterna i samhället på musikens område.

- 90 till 95 procent av personerna i Kungliga Musikaliska akademien sysslar med klassisk musik. Några få procent sysslar med jazz och folkmusik. Det är finmusiken. All annan musik är fulmusik.

- Till en utbildningsplats för elbasister söker 90 ungdomar, medan musikskolorna får bannor för att de inte skakar fram kandidater till platser vikta för symfoniorkesterinstrumenten.

Klingfors är kritisk till att samhällets musiksyn, som den yttrar sig i den arbetsmarknad för musiker det upprätthåller, gör det omöjligt för alla utom en mycket liten begåvad och kommersiellt framgångsrik grupp exempelvis hårdrockstrummisar att leva på sin musik, medan medelmåttigt talangfulla klarinettister i en offentligt finansierade symfoniorkestrar kan ha bil och villa som 25-åringar.

Utifrån resonemangen ovan, vad tycker då Klingfors att en festival som Musik vid Siljan ska dra för slutsatser?

Han är glatt överraskad efter att ha tagit del av de senaste två årens program.

Under 1970-talet, när han själv uppträdde under festivalen, beskriver han det som att det handlade om "musikeliten från orkestrar och körer i Stockholm på grönbete i Leksand och Rättvik".

- Nu har programmen bättre stilblandningar och möjlighet till en mycket mer varierad upptagning. Samarbetet med folkmusiken tycks väsentligt bättre.

- Jag ser flera programpunkter jag känner att jag skulle vilja gå på, och jag går mycket sällan på musikframträdanden, eftersom jag får nog under dagarna när jag hela tiden arbetar med musik.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons