Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Den glättigt sorgsne"

Annons

musik/böcker |

I en hand

Visor på dubbel-cd

av Nils F Nygren

med bifogat nothäfte

Höglind Musikproduktion

Det är nog många som gläds både i Sverige och utomlands, när hustrun Irene och dottern Sara Höglind nu har sammanställt 62 sånger ur tidigare skivproduktioner till en dubbel-cd.

Nothäftet med 67 sångtexter och ackordanalyser är den hittills mest kompletta samlingen av Nygrens visor.

Med sin mångsidighet var trubaduren något av en renässansfigur i moderna kläder. Dottern Sara, som sjöng med pappa redan som sexåring, räknar i en kort biografi upp några av Nygrens verksamheter. Han reste runt som evangelist i Sverige, Österbotten och svenskbygder i USA. Under flera år var han församlingsföreståndare och pastor.

Vid sidan av diktning och sång arbetade han tidvis som reporter vid Sveriges Radio, Ibra Radio, var programchef vid Radio Nord och journalist. Han hade konst- och musikaffär, målade, lärde sig timra, studerade konstvetenskap, samlade "på det mesta", hoppade fallskärm, tog flygcertifikat och hade eget flygplan. Den tjusiga sånghäftsbilden i båten utanför Koster tyder på äkta passion för saltstänkande hav.

Han missade ogärna en Bingsjöstämma, där han i stilren Gagnefsdräkt spelade fiol med övriga laget. Under senare år vistades han vintertid på Teneriffa, där många av hans visor tillkom. Flertalet av alstren är annars daterade i Ottilia Adelborgs konstnärsgård i Gagnef, där familjen bodde sedan 1966.

I hans sång frapperar direkt den föredömliga artikulationen. Kulturen känns på något sätt bekant. Och mycket riktigt var han släkt med röstvårdarna på Kloster-skolan i Småland. Karl Nygren var hans farbror och Åke Nygren, på sin tid betecknad som "Sveriges vackraste röst", var hans kusin.

Annat, som förvånar, är hans närmast virtuosa poetiska konstnärskap. Han behövde aldrig fila på sångerna.

Som en Ekelöf brukade beskriva upplevelsen av sina egna trancetillstånd, kom "ängeln" till Nygren med dikten. I kommentarer till sångerna berättar Sara Höglind med faderns ord hur snabbt visor kunde födas. Ibland var text och melodi från en oväntad impuls färdiga på några minuter. Han berättar att han under en bilresa till Stockholm fick en visa klar i huvudet och måste rasta på ett kafé utanför Enköping, där han skrev ner text och melodi på en servett.

Nygren framstår inte bara som lättänd konstnärsnatur. Han vet även väl att använda poesins "regelverk". De adekvata rimmen faller förvånansvärt lätt på plats. Och i dikten skådar han ofta vardagliga händelser från högre perspektiv.

Existentiella frågor, som var och varannan människa tänker på, för han ner till enkel samtalsnivå. Humor och lekfullhet blandas med djupt allvar. Det är väl med den framtoningen som han har fått sina flesta vänner.

Samma engagemang och målande beskrivningar som präglar hans andliga texter, färgar även hans profana visor. Det är jubel i hyllningen till sommarvistet på västkusten i "Strömstadsvalsen". Med gungande tretakt sjunger han gärna ut glädjen till livet, sommaren och kärleken. I "Nyckelharpa och spilåpipa" blir den sensuella polskan nästan arkadisk i Evert Taubes anda. "Säll och rusig ska jag mig dricka/av den brygden i månens sken,/och slå armarna om min flicka,/där hon dansar på bara ben."

Själv berättar han att han betedde sig som en rubbad, skrattade och grät, dansade och sjöng, spelade och skrev under ett fåtal minuter, när "Några hade kommit" föddes i Gagnef en februaridag 1974. Här möter vi clownen Nygren. Vi anar också hos honom ibland en Pierrot med gråt i halsen bakom masken, när han paradoxalt nog torgför den mest livsbejakande text.

Det är svårt att hitta något att vara kritisk mot hos Nils F Nygren. Det är bara att lyssna och ryckas med i "Glöm inte bort att änglarna finns", "Alla får vara med", "Sommarpsalm" och de många andra sångerna. Ömsom gripas, ömsom njuta, ömsom sjunga med.

SETH KARLSSON

Mer läsning

Annons