Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den förste moderne svensken

Annons

I dagarna har Dag Hammarskjöld. Den förste moderne svensken skriven av Mats Svegfors kommit ut.

Han har en gedigen bakgrund som publicist, ämbetsman och politiker samt är sedan fem år landshövding i Västmanlands län.

Därtill har han ett starkt intresse och djupt engagemang vad gäller livsåskådningsfrågor.

Han är väl förtrogen med rollerna när han återskapar dramat Dag Hammarskjöld.

Undertiteln Den förste moderne svensken motiveras med att Hammarskjöld var den förste svensk i det moderna mediesamhället, som nådde internationell ryktbarhet.

Därtill kommer hans religions- och kristendomssyn.

Den var frigjord från övernaturligt och för nutidsmänniskan svåraccepterat lärostoff och traditionella dogmer. Den pekar, menar Svegfors, fram mot en "poetisk och metaforisk läsning av evangelierna" som i Sverige numera har en högt uppsatt representant i ärkebiskop K.G. Hammar, en annan framstående interpret av Dag Hammarskjölds tro, sådan den möter i Vägmärken.

Svegfors pekar också på obenägenheten hos Hammarskjöld när det gäller att tala om fundamenten för sin tro.

Det markeras till exempel av att han endast någon enda gång nämner namnet Jesus, Kristus eller Messias, den smorde, förekommer över huvud taget inte.

Hammarskjöld var för övrigt ingen trägen kyrkobesökare, med undantag för barn- och ungdomsåren, då han plikttroget följde med sin mor till domkyrkan i Uppsala.

Hur ofta han under sin New Yorktid besökte någon kyrka är svårt att veta, men välbekant är episoden när prästen en gång upptäckte honom på en av de bakersta bänkarna och ville göra församlingen uppmärksam på vilken berömd person som hedrade församlingen. Om detta tyckte Dag Hammarskjöld inte.

Av det nu sagda kan det förefalla som om inget annat än Hammarskjölds inre, andliga historia behandlas i boken. Så är det inte.

Där finns mycket av biografiskt "profant" stoff både från Sverige- och FN-tiden.

Från ungdomsåren i Uppsala skildras bland annat vänskapen med Dags jämnåriga Rutger Moll och Jan Waldenström, som dock, även om det inte berörs här, hade sina störande inslag.

Ett var att Dag ibland besvärades av Moll alltför beundrande syn på honom, ett annat moralisten Dags besvikelse över hur Jan hanterade relationen till en flicka i vänkretsen.

Svegfors Hammarskjöldbok har essäkaraktär.

Författaren varnar ibland (sig själv?) för "psykologiserande". Sådant förekommer i boken men måste vara tillåtet, rentav befogat, i en essä.

Värdefulla är den tränade och samhällsorienterade skribentens nutidsanknytningar i samhälls- och etikfrågor.

Två kapitel behandlar frågor som nästan undantagslöst dyker upp när Hammarskjöld kommer på tal, hans eventuella homosexualitet och vad flygkraschen som tog hans liv berodde på. Den första saknar numera det sensationsvärde som fanns för 50 år sedan.

Den andra är inte heller längre så central, men Svegfors berättar och belägger slutsatsen, stödd bland annat på ambassadören Bengt Rösiös arbete, att det mesta talar för att det var en ren olyckshändelse.

Mats Svegfors har med sin av beundran, distans och inlevelse präglade bok gjort en stor insats för att öka kunskapen om vår store internationalist.

BENGT THELIN

Mer läsning

Annons