Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den förföriska stenen

Annons

De sju konstnärer som deltagit i årets Stensymposium i Kallmoraberget har arbetat med en respektfullt avlyssnande attityd till den nyckfulla skönheten.

Vad de hittat i stenen kan man nu se i Tingshusparken, där verken placerats ut för sommaren. Under tio dagar i juni kunde allmänheten följa arbetet i stenbrottet.

Just möjligheten att ta del av hur sten förvandlas till konst är ett stensymposiums charm. I mötet med konstnärerna växer förståelsen för stenens egenskaper, fantasin får stimulans. Skulpturerna fungerar lite annorlunda när de lämnar stenbrottets specifika miljö och den skogsmystik de samspelat med.

Men de åtta stenarna i Tingshusparkens lilla utställning vittnar ändå om hur konstnärerna försökt uttrycka deras inneboende karaktär.

Vissa låter i hög grad stenen styra, som Byron Hulsart: Det vackra blockets rytmiskt vita fält och vibrerande linjer har bara lyfts fram och titeln "Så här ser musik ut för mig" passar bra in.

Det starkaste intrycket i den lite ojämna samlingen gör greken Kyriakos Rokos mycket professionella verk Kosmos, där myten om jordens födelse suggestivt berättas genom stenens förvandling.

Detaljen med fingrarna, som ses komma inifrån materiens djup för att bända stenen isär, är en idé med kraft som ger rysningar.

Sven-Erik Forsgren tar fasta på årets tema, Musikkraft, när han veckar ett parti av stenen i dragspelsform.

Monica Masser och Anette Larsson hittar egna teman. Ser en hoprullad orm i en toppig stenform. Knackar in portalen till klippstaden Petra, lite diffust som en ökenhägring. Erik Åkerlund skapade en knubbig formtät häst då han insåg att sandstenen inte tillät frilagda språng.

Det finns lite medeltid i Börje Wahlströms högtidligt paraderande figurer med högresta spjut, en tryggt bredryggad häst och en "best" som fyrar av ett tvetydigt guldtandat leende.

MARIANNE TÖRNER

Mer läsning

Annons