Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den babblande idioten i oss alla

Annons

T exten - kort och gott. Det är titeln på en skrift som handlar om just... texten. Två personer bestämmer sig för att förbehållslöst låta texten leva sitt eget liv i deras kommunikation.

Resultatet blir att texten kvävs i ett fruktlöst babblande.

När Gunnar Ekelöf debuterade sammanfattade en kritiker hans diktsamling med att han betvivlade värdet av att låta den babblande idiot som vi bär inom oss alla komma till tals inom poesin. Det är väl rättvist att säga att historien har reviderat kritikerns omdöme.

När jag vid ett tillfälle talade med filosofiprofessorn i Uppsala Sven Danielsson, karaktäriserade han med lidelse och emfas en kontinental kollega till honom som en jollrande idiot.

Båda dessa omdömen poppar upp vid läsningen av Texten, skriven, eller snarare sammanställd av Lisa Jonasson och Andreas Eriksson.

Till det yttre handlar det om två individer som bemödar sig om att mötas så förutsättningslöst som möjligt - möten är så färgade av förväntningar och förhoppningar. För att befria sig från dem kommunicerar de via tangentbord så att texten ska leva sitt eget liv.

Det förbehållslösa cybermötet utvecklar sig till en textkritisk studie med själen som försöks-

kanin. Men dramat låter vänta på sig. I hugskott som snarast utvecklar sig till ett osammanhängande pladder, försöker deras röster att finna stigar bortom medvetande, drifter och alla de bördor det innebär i att finnas till i världen.

Texten formar sig till en slags uppskruvad och desperat skallgång efter ett jag som existerar innan kommunikationen med ord. Den vill nå en värld utan pålagor och plikter och bänder ursinningt på rationalitet och drifter - utan att komma någonstans.

Som bäst lyckas den med versaler visa ett upproriskt sinnelag lika mycket som sin egen frustration över sitt misslyckande - "JAG AVSÄGER MIG HÄRMED ALLA FORMER AV SYFTEN".

För att återknyta till inledningen så är metoden som sådan inte nödvändigtvis förkastlig. Både Ekelöf och den kontinentale filosofen visar att genom att låta den babblande idioten komma till tals, kan man peka ut nakna kejsare och finna nya fräscha vattenkällor.

Det är inte för inte som den ålderstigna myten finns om den vansinnige profeten som blivit rörd av Guds hand. Den enda hand som rört den här texten är en fruktlös experimentlusta och upprorsiver mot konventioner.

Företaget är djärvt, för att det ska lyckas krävs en djup intelligens och djärvhet i visionen som saknas här. Jag betvivlar att historien kommer att revidera mitt omdöme.

ANDERS LAGERQUIST

Mer läsning

Annons