Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Demofrossa II - på Valla

Annons

Norrland kicks ass är ett projekt som Studiefrämjandet med flera har dragit i gång för att öka samarbetet mellan musikföreningar och osignade band i norra Sverige. För Faluns räkning är det musikföreningen Varpgården som håller i trådarna, och i lördags slog de upp Vallas portar för sitt andra arrangemang i serien. Två från Söderhamn inlånade band splittade scenen med tre av Varpgårdens egna.

Falukillarna i Revival inledde kvällen med sin första spelning någonsin. Relativt hård rock som visserligen är både tajt och drivig, men dessvärre så anonym att man tröttnar ganska snabbt.

En fälla som det avlösande bandet, Söderhamnskvintetten med det tillfälliga namnet Consider it done, med nöd och näppe faktiskt lyckas balansera sig ur. Deras undergroundrock med stänk av emo och hardcoreinfluenser är vi ganska vana vid. Det vi däremot inte är vana vid är att bli snuvade på den av tradition tillhörande halvskrikiga killrösten och i stället presenteras en ren tjejröst till Firesidegitarrerna. Att det automatiskt är bättre ska jag väl inte säga, men däremot är det kul när band vågar utveckla en så pass väl utstakad genre, och det gör det hela mycket mer intressant.

Nästa band, Johnny death and the triple sixies, är av publikdraget att döma kvällens huvudattraktion. Någon form av experimentell och väldigt välspelad rock'n'roll-hårdrock med Axl Rose-sång är vad de har att erbjuda, medan efterföljande Söderhamnsband, Recon 6, är hardcore och politiskt korrekta mellansnack.

Kvällens inledande debutspelning följs sedan upp genom att man ironiskt nog avslutar med en avskedsspelning. Manjam, som väl närmast kan beskrivas som ett trött the Hives upptäcker funk..., ger sin sista spelning inför en tapper liten skara som orkat stanna kvar till slutet. Dock är deras publik ändå betydligt större än vad den varit på något av de inresta banden - projektets idé om musikutbyte städer emellan verkar tyvärr inte vara av något direkt intresse.

Söderhamnsbanden agerar hängivet supportcrew åt varandra, men den övriga publiken verkar av någon anledning akta sig noga för att beträda spelsalsgolvet så länge det inte är Falugrabbar som härjar på scenen. Och det känns ju så klart onödigt, har man ändå gått dit är det väl lika bra att se de två intressantaste banden. Så tycker jag.

MALIN RINGSBY

Mer läsning

Annons