Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Dellefors tar ekonomiskt ansvar"

Annons

Vi är nog många som ännu inte riktigt har förstått hur känt Dalhalla är i Sverige och inte minst ute i Europa. Det var många som hade svårt att ta till sig Margareta Dellefors idé i början av 1990-talet.

Att denna unika miljö i det gamla kalkbrottet i Rättvik skulle komma att fascinera, inspirera och efterfrågas av artister och publik inom opera och klassisk musik. Och det var just denna bild och idé - en operascen i det gamla kalkbrottet i Rättvik - som Dellefors fick många bidragsgivare och donatorer att se och positivt tro på.

Den ekonomiska verkligheten gör sig dock alltid påmind, inte minst inom kulturen som alltid kommer att vara beroende av offentliga pengar, om vi vill att många ska kunna deltaga eller ta del av olika uttrycksfria evenemang som inte styrs av kommersiella egenintressen.

När staten inte tar sitt fulla ansvar för en rättvis kulturpolitik genom att öka tillgängligheten till fler nationella scener för bland annat opera, musikkonserter och teater, är risken stora att kvantitet och ekonomi i första hand styr produktionsvalet - och inte det unika, det ovanliga och de nya upplevelserna som vi som bor utanför storstadsregionerna också behöver, utöver all annan underhållning vi omger oss med, antingen "live" eller via olika medier.

Att Dalhallas scen upplåts till flera olika musikgenrer, artister och inte minst vår egen folkmusik för att ge fler människor möjlighet till musikupplevelser i denna unika miljö är inte fel, så länge vinstintresset ligger på en sådan nivå att det kulturella värdet och kvalitén fortfarande är avgörande vid kommande program och att Dalhallas roll som operascen fortsätter att vara det unika i det gamla kalkbrottet.

Att det ändå hittills varit en bra avvägning i musikutbudet enligt Dalhallas ursprungsidé kan vi nu förstå är Dellefors förtjänst, då olika uttalanden i media just pekat på samarbetsproblem kring musikutbudet.

Det är tur att Dellefors under flera år stått på sig i sin roll som konstnärlig ledare, försvarat och krävt utrymme för opera och klassiska konserter.

Hennes enorma arbete för att hitta de ekonomiska förutsättningarna som behövs för att bygga upp Dalhalla och hennes stora nätverk inom operavärlden och musiksverige har varit en viktig förutsättning.

Lägg därtill hennes envishet, då hon bland annat sett till att kulturdepartementet och inte minst kulturministern åtminstone till en liten del ekonomiskt bidragit till att öka tillgängligheten för fler utanför storstadsregionerna att uppleva och lyssna på opera och klassiska konserter.

Nu har alltså DPAB:s styrelse sparkat Dellefors därför att det varit svårt att samarbeta med henne.

Kan man bara göra så?

Alla, antingen inom det privata näringslivet eller i den offentliga sektorn - inte minst politiska ledningar - hyllar driftiga och handlingskraftiga ledare. Det är också en tillgång att ha viktiga personliga nätverk och bra om man dessutom är en envis en som inte ger sig utan vågar stå för det man tror på och brinner för.

Dellefors eller andra som kan och brinner för sin sak, som tar sitt ansvar också ekonomiskt, driver sin fråga både vid möjliga och omöjliga situationer och dess-utom är konstnärlig ledare, är inte lätt att samarbeta med och ska förmodligen inte heller vara det, men det krävs utrymme för öppenhet och ödmjukhet från alla parter.

En oroande tanke väcker en fråga: Tänk om Margareta Dellefors hade varit man, hade hon sparkats då?

ANKI DÅDERMAN

Mer läsning

Annons