Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De var bäst av de bästa

Annons

José Cura

1999 mötte vi en underbar sommarkväll en verklig tenordynamo med en röst som stark cappucino - "En kroppsarbetares, ett kraftpakets. Som Pampas blodiga tjocka biffstekar."

"En argentinsk sol bryter ut över Dalhalla. Han är Tenoren" skrev tidningen redan innan Pavarotti, på Stadion sex dagar senare, visade att han inte längre håller måttet.

Konserten förra sommaren var en uppvisning i hur mycket Cura älskar sin tappra publik. För den satt där i färgglada regnkappor. "What are you doing here? You must be crazy!" ropade Cura under paraplyt när båten lade till vid scenkajen.

Han var alldeles för sjuk för att göra sig själv rättvisa - han hostade och nyste i ett. Nio av tio artister hade ställt in.

Nina Stemme

Har tre-fyra år lång planering men prickade in festivalen 2001 när hon äntligen kom till Dalhalla för att första gången i sin karriär sjunga Verdis rekviem.

Att sjunga sopranpartiet i Verdis rekviem jämställde Stemme omfångsmässigt med att göra en hel roll. "Man ska ibland sväva ovanför alltihop som en ängel, och ha stor dramatisk kraft."

Hon "utstrålade världsklass och visade att hon förfogar över samtliga nödvändiga uttryck - från att spinna silvriga legatobågar till att i volym överflygla en hel hundramannakör och symfoniorkester", skrev vi i under rubriken "Stämman man inte får nog av".

Hennes repertoar har en närmast överraskande bredd, kanske för att hon sjunger Wagner på ett mindre tungt sätt än traditionen bjuder.

Sonora Vaice

Skulle verkligen Sonora Vaice kunna upprepa sin triumf i Lucia di Lammermoor när uppsättningen gavs för andra gången 2002?

När tidningen träffade henne såg hon inte ut att vara i särskilt fin form - småförkyld och i sjunde månaden. 2000 ordnade hon en kväll där "musikens kung Midas rörde Dalhalla - allt blev högkaratigt guld". Så bra koloratursopraner som Sonora Vaice är berusande upplevelser och det är hennes röst som är själva champagnen.

2002 drabbade hon återigen publiken i operans berömda vansinnesscen, där hon levererade något så gudagivet som 16 minuter trovärdig koloratur. "Hon är som ett väsen, en älva, en ängel". Bara José Cura kan ta upp kampen med Sonora Vaice om publikbifall i Dalhalla.

Mer läsning

Annons