Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De sista gruvarbetarna

Annons

Mats Bjurbom är journalist och författare. Han är född och uppvuxen i Borlänge och har genom åren skrivit en hel del om Storas verksamhet. Nu är hans bok om de sista gruvarbetarna äntligen tryckt. Den presenteras i samband med en utställning på Gruvmuseet som öppnar på lördag.

Idén till boken fick han hösten 1992 när gruvan skulle läggas ned. Mats Bjurbom dokumenterade gruvarbetarna under de sista dagarna, han intervjuade och fotograferade under jord, under lunchraster och i bastun. Det blev ett reportage och ett antal personporträtt.

Men när Mats Bjurbom blev klar 1993 så fanns inga pengar att trycka för. Bilder och texter blev liggande i garderoben i nästan tio år.

- Det var bra på sätt och vis, säger Mats, som nu intervjuat gruvarbetarna en gång till. Vi får en historia med dubbla bottnar och svar på den klassiska frågan: Vad som hände sedan? För livet fortsätter ju och det blir inte alltid som man tänkt sig.

Mötet med gruvarbetarna satte spår hos Mats Bjurbom, han hade svårt att släppa tanken på att deras historier aldrig skulle bli lästa.

- Ofta har jag en känsla av att folk sitter och ljuger, eller friserar sanningen, men det kände jag aldrig med de här människorna. Kollektivanslutna och pensionärer är nog de bästa att prata med, de säger vad de tycker och tänker, de håller inte tillbaka, säger Mats.

Han talar om sjömän i underjorden, självständiga och starka människor som har något att lära oss som arbetar med diffus kunskap, ofta vid datorer. Att gå ner i mörka gångar och bryta loss sten är väldigt konkret.

Mats blev bergfrälst, liksom de gruvarbetare han intervjuade, som inte kunde tänka sig ett friare eller bättre jobb än det under jord.

- De ser tuffa ut på ytan, men de svarade på intuitiv rädsla. När vi var nere i gruvan och jag blev orolig över att gå in i ett rum så plockade de upp min känsla av rädsla, kanske var det fara å färde, det skulle man respektera, säger han.

Sjutton "gruvgubbar" och en städerska porträtteras i boken. På lördag öppnar utställningen på Gruvmuseet med Mats bilder och texter.

Här blir också slitna och vardagliga saker från gruvan till museiföremål, borrkronor, hålslag och anteckningsblock hamnar i monter med belysning. Mats har själv varit ner i övergivna verkstäder och hämtat grejorna.

Stenar som sprängdes loss vid sista salvan den 8 december 1992 har han sparat hemma i garderoben.

Vi som stod vid kanten av Stora stöten hörde en väldig explosion, men gruvarbetarna talade lite föraktfullt om "bluffsmällen".

För det var ett halvt kilo dynamex på Stötens botten som hördes. De riktiga laddningarna på 850 kilo som detonerade på flera hundra meters djup hördes inte upp.

Och så är det, det som är på riktigt kommer inte alltid upp till ytan. Men Mats Bjurbom har skrivit nutidshistoria och lyft fram nutida människor i en tusenårig verksamhet. Med hans hjälp kan vi se lite djupare.

Faktaruta:fakta | boken

Utställningen på loftet i Gruvmuseet öppnar på lördag och pågår till den 2 mars. Under sportlovet kommer där att bli speciella aktiviteter för barn och ungdom.

Stiftelsen Stora Kopparberget ger ut boken. Man har tryckt 2000 exemplar som ska spridas gratis till skolorna i Borlänge och Falun, som studiematerial. Det är ett krav för att Ljungbergska fonden ska finansiera. Dessutom trycks 500 ex till försäljning.

Huvudfinansiär för boken är Ljungbergska fonden, tillsammans med Stora Enso, Metall avdelning 63 och Metallindustriarbetarförbundet.

RAGNA FAHLANDER

Mer läsning

Annons