Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De har kampen gemensamt

Annons

Den ligger efter att allmän väg upphört. Luossastugan i Skattlösberg. Bergen breder ut sig i en mäktig utsikt från slogarna som fungerar som parkeringsplatser.

Men det kommer inte så många bilar till Gillesfesten på söndagseftermiddagen som förr om åren. I år räknades 400 besökare in.

Dan Andersson är djupt förankrad i den svenska folksjälen och har mycket stark ställning i hemtrakterna. Så här skriver Gunnar Harding i förordet till en nyutgåva av Anderssons samlade dikter (Wahlström & Widstrand), som kommer ut om några veckor:

I litteraturhistoriska verk ägnas han ett tämligen begränsat utrymme. I det svenska folkets hjärta har han ett betydligt större. Kanske har han älskats mest av dem som har sina rötter i mellersta och norra Sveriges skogsbygder, men säkert har hans dikt nått fram till många andra som i den funnit ord för sin oro och sitt eget sökande. Till hans breda popularitet har också de trubadurer bidragit som tonsatt och sjungit hans dikter. De har haft en lätt uppgift. I Dan Anderssons dikter finns en mörk musikalitet som gör att de nästan skriver sina egna melodier.

Den breda folkliga uppskattningen av Andersson har Boëthius själv upplevt. Sedan hon utnämndes till pristagare har hon fått samtal och brev. Människor, ofta unga män, har stannat henne på gatan och talat om Andersson.

Boëthius var jublande glad åt "det härliga priset" och att i pristagarraden följa efter en sådan man som "den härlige Göran Greider".

Prispengarna, 20 000 kronor som kommer från sällskapet, ABF i Ludvika och från en stödkonsert, ger Boëthius möjlighet till "en månads fritt skapande".

Hon sade i sitt tacktal att männen älskar Andersson mest, för att Andersson appellerar till dem som tiger om sin ångest och oro.

Boëthius, som inte alls publicerat något skönlitterärt verk och som sade sig "inte vara litterärt värdig att knyta Dan Anderssons skosnören", tog i stället "den gemensamma kampen" som intäkt för en valfrändskap med poeten.

Hon pekade på "den globala finnmark av lidande" som finns i världen och hur "en gigantisk medieapparat förvränger kvinnokampen som en kamp mot män", men såg hopp i ett "sammanstörtat spekulationsvansinne".

Boëthius ser i Anderssons författarskap uttryck för en i folkdjupet känd medkänsla och solidaritet "som gör att organiserad främlingsfientlighet inte får fäste i vårt land".

Hon föreslår att "Julvisa i Finnmarken" blir Sveriges nya nationalsång och uppmanade dubbelt till "frihet, jämlikhet och syskonskap".

Boëthius framträdande inramades av ett fint trubadurprogram med Luossaguiden Linda Rattfeldt, Maria Norgren, Magdalena Danielsson och Mats Himmelstrand, där skådespelerskan Norgren också gestaltade dikten "Karis-Janken".

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons