Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dalhallapremiär i regn och rusk - trots Pohlmans medverkan

Annons

Vädergudarna var inte nådiga mot premiärpubliken i Dalhalla i lördags, trots att väderlekens överstepräst John Pohlman fanns på plats. Hällregn, snålblåst och tolv grader måste ses som ett nederlag för Pohlman.

Många körer från olika delar av landet var tillresta för att medverka på denna konsert som också var en allsångskväll. Under ledning av dirigenten och mångkonstnären Jan-Åke Hillerud sjöng publiken inte bara med på valda stycken. De sjöng dessutom i olika stämmor och så gott som alla visste, utom jag själv, precis vilken typ av sångare de var.

Sopraner, altar, basar och tenorer gav alla hals på angivna ställen och det hela lät förbluffande bra. Hillerud var på strålande humör och skämtade med allt och alla, till publikens stora förtjusning.

När det var dags för Pohlman att göra entré berättade Hillerud att vädermannen tyvärr inte kunde komma på grund av vädret men hade ersatts av den ryske mästerpianisten Janos Polmanski.

In på scenen kom då en förklädd Pohlman och satte sig vid pianot och inledde med Stormy weather. Efter ytterligare några nummer med vädertema var det dags för Pohlman att lämna en väderleksrapport. Hillerud fick agera karta, och Pohlman skämtade om att det bland annat var oroligt i de centrala delarna av Hillerud och att det lite senare under kvällen kunde komma nederbörd i form av enstaka skurar.

Strax innan pausen klev så kvällens huvudnummer in på scen. Real Group har hållit på i över 20 år och har sjungit tillsammans med storheter världen över. Gruppen har till och med blivit utnämnd till världens bästa vokalgrupp av organisationen Casa (Contemporary a capella society of America).

Gruppen möttes av publikens stora jubel och gav prov på enastående sångkunskaper.

Real Group är en mäktig upplevelse för den som inte sett dem tidigare. De sjunger inte bara bedårande vackert utan har en slags röstakrobatik för sig - de lyckades få till både ett gitarrsolo och en saxofon i ett av sina nummer.

De sjöng även ett medley av Count Basie och jag fick lov att sträcka på mig för att försäkra mig om att inte Dalasinfoniettan kompade.

När föreställningen var slut hade vi lärt oss att John Pohlman inte bara är en hejare på väder utan också en riktigt duktig pianist.

Avslutningen med Verdis Fångarnas kör och den tidlösa Sommarpsalm värmde gott, vilket var välbehövligt, för efter tre timmar i hällregn och snålblåst var man inte särskilt uppkäftig.

PETER JOHANSSON

Mer läsning

Annons