Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dalatuppar och målarklassiker

Annons

Samlingen med svensk 1900-talskonst i Dala-Järna konstgård växer stadigt med några nyförvärv varje år. I sommar fokuserar konstmuseet i gamla länsmansgården i Västerdalarna särskilt på Karl Isakson, Siri Derkert och Sven X-et Eriksson.

Den unika samlingen med gamla dalahästar har därtill kompletterats med en samling granna dalatuppar.

- Det händer ofta att man hittar bra konst där man minst anar det, säger Thomas Holst, som samlat konst länge, men mer medvetet de senaste tio åren. Till de första inköpen hörde teckningar av Ernst Josephson och Bror Hjort som han fick på auktion för en femtiolapp var.

Teckningar av deras hand är visserligen betydligt dyrare i dag, men i stort sett är just teckningar sorgligt undervärderade, tycker han. Till de senaste inköpen hör en charmig barnstudie som Siri Derkert gjort av sonen Carlo. Den hänger nu på hedersplats tillsammans med pastellen Meditation och ett landskap i olja i finstämda toner.

Landskapet korresponderar stämningsmässigt med en blåviolett studie av X-et med vågglitter bakom knotig strandskog.

Till nyförvärven hör också en känslig modellstudie som Karl Isakson gjorde redan 1903 vid akademien i Köpenhamn. Bland det nya finns också en originellt personlig målning av konstprofessorn Staffan Kihlgren, som föreställer första kvinnan som simmade över engelska kanalen. Dessutom Albin Amelin, sådan han var innan de muskulösa arbetarbilderna tog över, bland annat en ovanligt skir pastell från Göteborgs skärgård, målad 1929.

- Det viktiga är att köpa med hjärtat. Konst är ingen handelsvara vilken som helst, poängterar Margot och Thomas Holst.

Margot Holst står bakom inköpen i tuppsamlingen. Liksom i dalahästsamlingen inrymmer den föremål från de äldsta fram till 1950-tal. Där finns ömsint bemålade tuppar från Vattnäs, där tupptillverkningen startade. De skickligt "krusade", utsmyckade, Vattnästupparna följdes av andra, bland annat från hälsingegränsen och från Sollerön, där man målade mer spretigt och spontant.

I konsthallen kan man i sommar, liksom förra året, följa utvecklingen i paret Holsts eget konstnärskap. Båda präglas av ett innerligt förhållande till naturen, något som visar sig bland annat i färgmässigt uttrycksfulla Fåröstudier. Thomas Holst är en mer utpräglad berättare, som rör sig mellan sin svunna barndomsvärld och den som möter barnbarnet Gustav i dag. Dikter av Thomas, tonsatta och framförda av Margot på en ny cd, och doftande örtagård hör till ambitionen att rikta konstgården till flera sinnen.

MARIANNE TÖRNER

Mer läsning

Annons