Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dalaslaget 2004

Annons

Raka vägen till hytten, sedan taxfree. Kön är lång. Sedan är allt tomt och tyst, det enda som hörs är kvävda skrik och sånger inifrån hytterna.

I den trånga korridoren utanför sin hytt står Evelina Holmqvist från Borlänge.

- Vi är en hel busslast som är här, vi har fem hytter. Jag är här för att kolla på Voyager och jag har riktigt riktigt roligt, säger hon innan hon går in i grannhytten.

Klockan närmar sig elva. En ensam man står vid de enarmade banditerna och slänger i enkronor.

Henry Murtokangas är en av arrangörerna.

Hittills är han nöjd.

- Det är över 700 personer med i år, på det förra Dalaslaget var det bara runt 500, så det är större i år. Vi ville ha Sator i år för de har inte spelat på länge, och de är ett av Sveriges bästa liveband, säger han.

n 23.30. Machina spelar. Joachim Sjöström får i gång publiken, framför scenen är det röj.

En man åker rutschbana längs ledstången och spiller ut sin öl. En annan står i trappan och ser ut som att det är kraftig sjögång. Det är det inte.

I karaokebaren är det också ös. En kille sjunger Michelangelo från en blå skärm med bokstäver som blir gula när han sjungit dem.

Vid en vit flygel mittemot karaokebaren spelar Rickard Sigvardsson lugna ballader för ett folktomt rum.

Vid tvåtiden är bara de allra tappraste i gång. Sator har spelat klart.

I karaokebaren, som nu blivit disko, kryper en kille på golvet, andra verkar ha funnit kärleken för i natt.

Klockan fyra är det nästan tomt och fem är det dött.

n 9.30. Frukosten är serverad för dem som orkat gå upp.

- Ja, bästa sättet att komma i gång är att ta en öl på en gång, säger en man i svart tröja vid bordet bredvid.

- Jag såg Sator så jag är så jävla nöjd med resan, lägger hans kompis till.

Mer läsning

Annons