Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dalasinfonniettan - en riktig Mozartorkester

Annons

Dalapubliken vet sedan tidigare att Mozart är helt rätt för sinfoniettan. Det har med den blygsamma besättningen att göra, men också med kynnet - i soliga och rappa verk är orkestern på hemmaplan och är därför en Mozartorkester av rang.

Mozart kanske oftast framförda tonårssymfoni, den 29:e, grep sig sinfoniettan an med en vass attack i det allegro moderato vars tema fäster som ett tuggummi.

Symfonin som helhet andas uppbrott och utveckling i förhållande till tidigare former, med mer likvärdiga satser än de i huvudsak italienskinspirerade föregångarna.

Handlaget i andantet var fjäderlätt, menuetten hade fin studs och avslutningssatsen var en bestämd glädjeexplosion. Precisionen imponerade.

Bara hornisterna föll ur en aning.

Marika Gustafsson var en tillbakadragen Stehgeiger och hade gjort sin huvudsakliga insats under repetitionerna. Därför kunde hon nöja sig med ögonkontakt och leenden under framförandet.

I samma muntra anda komponerade Rossini - vilket fick upp mungiporna under konsertens inledning. Till det bidrog hans bus. Stråket ska slå sina stråkar mot notställen i ouvertyren till Il signor Bruschino.

Sällan framförs Beethovens andra violinromans, i F-dur, G-durromansen har en starkare ställning på repertoaren. Gustafsson svarade för en känslig och därmed kongenial tolkning där hon, bland annat genom ett anmärkningsvärt fint legato, tog fasta på verkets stora skönhetsvärden. Här lät sinfoniettan stort och starkt utan att därför framstå som forcerad.

Konsertens mest suggestiva inslag var emellertid det avslutande Sjostakovitjverket - en stråkkvartett arrangerad för stråkorkester.

Fler människor dog under andra världskriget i de allierades övergrepp på Dresden än i Hiroshima. Kompositören intervjuade överlevande och geps starkt. Resultatet är i Barsjajs arrangemang en kammarsymfoni som är krävande intill det smärtsammas gräns.

De hotfulla utbrotten i andrasatsen, den ironiskt omänskliga valssatsen och de intensivt sorgliga avslutningslargona framfördes med största intensitet och allvar.

Dalasinfoniettans stråksektion fick stark respons av de 150 i publiken. I kväll ges konserten i Mora och på lördag ges den i Borlänge.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons