Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dagishämtningar blir ekonomi

Annons

Ekonomer håller på att bli vår tids gurus och profeter. De är snart sagt den enda yrkesgrupp som förutspår framtiden och blir trodda.

Deras teorier och beräkningar upphöjs till budord om hur företag ska effektiviseras och vad som ska hända med tillväxten nästa år. Det ekonomiska språket breder ut sig och för med sig tankefigurer som ibland får inflytande på områden där de inte hör hemma, som i vårdsektorn och i konstnärliga miljöer.

Allt måste vara lönsamt. Jag får därför erkänna att jag först var skeptisk när jag fick den här boken i händerna. Blotta titeln, Freakonomics-en vildsint ekonom förklarar det moderna livets gåtor, gjorde mig misstänksam.

Men mina farhågor kom på skam. Steven D Levitt är inte alls någon kille som far runt med en miniräknare i handen och predikar om konkurrens och rationalisering. Tillsammans med skribenten Stephen J Dubner, som bland annat medverkar i New York Times, tänker han i stället fritt om vad ämnet ekonomi egentligen är och vad det kan användas till.

Som han ser det är det en vetenskap som framför allt handlar om mätning. Den innefattar en uppsättning verktyg för att kunna bedöma en snårskog av information. Och en snårskog av information är kanske den mest träffande bilden för vad samhället vi lever i innehåller.

Överallt bubblar det av budskap som vill påverka oss, få oss att köpa och få oss att tro att vi inte kan klara oss utan en expert som erbjuder sin rådgivning. I media slås larm om nya faror som lurar alldeles bakom horisonten, köp köp och läs läs! Verktyg för att sålla och bedöma är därför värdefulla.

En av Levitts viktigaste utgångspunkter är tanken på incitament. Med andra ord måste vi fråga oss vilka drivkrafter som ligger bakom en viss information eller tjänst som erbjuds oss. Levitt menar att en del experter använder sitt informationsöverflöd för att vilseleda oss.

Fastighetsmäklaren får oss att tro att det är för svårt för oss att själva sälja vårt hus, att vi inte kan få ut lika mycket för det som han. Men vad är hans incitament? Att tjäna pengar, hävdar Levitt.

Mäklaren tjänar mer om han snabbt avslutar en affär och går vidare på nästa än om han ägnar veckor åt att trissa upp priset med ett tiotal procent. Hans incitament sammanfaller alltså inte med vårt.

Det går att hitta invändningar. Vänds Levitts incitamentstanke mot honom själv kan konstateras att hans drivkraft med största sannolikhet är att sälja sin bok. Och det bästa sättet att sälja-för alla experter-är att komma med provocerande information som sticker ut.

Vissa fastighetsmäklare drivs säkert av ändamål som inte gynnar säljaren. Men det finns också andra incitament än ekonomiska. Långt ifrån alla människor drivs enbart av att vilja skaffa sig ekonomiska fördelar.

Moraliska incitament kan vara nog så starka. Det här syns tydligt i ett annat av Levitts exempel. På en förskola har lärarna problem med att några föräldrar hämtar sina barn för sent. Därför införs en straffavgift om barnet inte hämtas i tid. Det här visar sig bara leda till att ännu fler kommer för sent!

Det som hände var att föräldrarnas dåliga samvete, med att hålla kvar personalen efter ordinarie arbetstid, försvann när de fick betala. De upplevde det nu som om de betalade för extratiden. Det här visar att vi måste vara försiktiga med att slå fast människors incitament.

Ett annat redskap är regressionsanalysen. Den går ut på att i en mängd information hitta de faktorer som rör sig tillsammans. En undersökning handlar om vad som ligger bakom att vissa barn är duktigare än andra i skolan.

Här upptäcks att elever vars mödrar var 30 år eller äldre när de fick sitt första barn, klarar sig bättre än de som har en yngre mamma. Det verkar alltså finnas en korrelation mellan mammans ålder och barnets studieresultat. Däremot säger regressionsanalysen ingenting om orsaken till korrelationen.

Levitt är medveten om att de redskap han delar ut inte kan användas mekaniskt, tillvaron är mer komplicerad än vad många vill göra den till. Den ödmjukheten gör boken intressant. Det viktigaste budskapet är att vi inte ska ta något för givet. Särskilt inte sådant som kallas "vedertagna fakta".

FREDRIK BORNESKANS

Mer läsning

Annons