Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Då skulle jag rulla er i tjära och fjädrar

Annons

De allra, allra flesta recensenter bryr sig om hur de uppfattas. Vi blir djupt sårade av tillmälen och grova påhopp, även om vi förstår att det väcker starka känslor att vi i offentligheten bedömer konstnärliga framställningar.

Det allra enklaste en recensent kan göra är att hylla förbehållslöst. I landsortspress är detta recenserandets formel 1A. Det är ju så många i bygden som engagerat sig i bokutgivningen, utställningen, bygdespelet, kyrkokonserten etcetera! Den recensent som försöker loda lite djupare och som påstår att han bygger sina omdömen på något han kan, får snart på skallen.

I kvällspressen sker recenserandet med omvända premisser. Grövre och grövre lustmord är vad läsarna där förväntar sig. Sarkasmer är legio. Konstkritiker koketterar med att de inte gillar konst och skriver om sig själva i stället för att titta på utställningen. Tv-skribenter baissar politikerutfrågningar som inte sänts än (Kerstin Hallert i Aftonbladet).

Den recensent som Kultursidessverige snackar om just nu är en märklig tulipanaros. Ja, ni kan förstås historien om Kristian Lundberg, deckarrecensent i Helsingborgs Dagblad, den enda tidning utanför de tre storstäderna som är större än den här?

Den 10 december publicerade HD kortrecensioner i en höstgenomgång. Där fanns kort kritik av Britt-Marie Mattssons roman Fruktans makt. "Intrigen är förutsägbar, personteckningarna schematiserade", konstaterade Lundberg.

Tungt, onekligen. Lundberg är en av landets bästa deckarförfattare och recenserar därmed från insidan. Förra tisdagen fick hans Malmömannen (Symposion) starkt beröm av en recensent i denna tidning.

Problemet är bara att Fruktans makt aldrig skrevs, än mindre gavs ut. Med kongressval i USA, Irakkris och Fuglesang hade utrikesskribenten Mattsson för mycket att skriva om i Göteborgs-Posten för att få tid till någon roman den här hösten. Lundbergs enda underlag för sina omdömen var en katalogtext från Piratförlaget.

I fredags började en lustiger dans. HD:s kulturchef Gunnar Bergdahl bad Mattsson och läsekretsen om ursäkt. Lundbergs framtid kommenterade Bergdahl inte.

Lundberg själv skrev i HD att det inträffade var "i och för sig en smula roande. Och kanske blir det till och med underlag för en kommande kritikerdebatt. Men låt det då röra sig om angelägna böcker!". Han hoppades att han skulle få "tillfälle att såga hennes bok när den väl finns ute".

Lundberg har därefter omväxlande sparkat åt alla håll och lagt sig platt. I lördagens HD berättade han att han egentligen skrev omdömena för att mäta textens längd (!?) och att han skickat in fel text till HD.

Han talar om en "korrumperad kulturvärld i Stockholm" och att Piratförlaget borde vara glatt åt "gratisreklamen". På måndagen kallade han reaktionerna för "denna storm i ett vattenglas".

På lördagen försökte han i Dagens Nyheter att lansera en debatt om "korruptionen inom Svenska Deckarakademien" och erbjöd sig att komma hem till Mattsson och "städa och diska". Till Svensk Bokhandel sade han att han "gjort sig lustig över Britt-Marie Mattson på förhand eftersom jag tycker så fruktansvärt illa om henne".

På måndagen medgav HD:s kulturchef att Lundberg i efterdebatten "varit ganska raljant" och skilde honom från hans uppdrag som recensent men uppgav att han "gillar Kristian" och ville fortsätta anlita honom som skribent.

I går uppgav Lundberg för Kulturnytt i P1 att han för sin del "inte vill skriva i en tidning som har så dumma läsare". Lundberg är besviken för att ingen i Kultursidessverige ställt upp, att ingen "visat någon stake". Nu ska han bara skriva i Expressen (!).

Jag vill varna mina recensenter. Skulle ni göra som Lundberg skulle ni inte bara få sparken i samma sekund som jag får veta vad ni gjort. Jag skulle också rulla er i tjära och fjädrar och skjutsa er till länsgränsen.

Men på HD eller Expressen kanske ni skulle få jobb.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons