Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Charmig men slätstruken Andersson

Annons

Framför scenen är det tomt. Trots förkylning gör hon sitt bästa för att skämta och charma.

- Kom, kom, kom, sjunger hon ljuvt och dänger till pianotangenterna.

Lockropen fungerar. Med hjälp av några countrydoftande rockrökare och jazziga ballader lyckas hon bygga upp en liten, men hängiven publik. Stämningen är avslappnad, nästan hjärtlig.

På plussidan finns den vackra och klara rösten, det tighta bandet och den aldrig sinande charmen. Anderssons energi skulle förmodligen räcka att värma upp ett mindre hus med.

Till det som är mindre bra kan låtarna räknas. De är lågmälda, på gränsen till slätstrukna och går med få undantag nästan spårlöst förbi. Det blir tillslut lite väl fint, lite för välpolerat och tryggt.

Mer läsning

Annons