Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bystiga januari

/

Annons

Av Guldbaggegalan blir det mest bröst. Stora bröst, små bröst, långa och korta bröst.

Det händer annat spännande den här kvällen men det förblir lite av en parentes. När det finns bröst.

För vem bryr sig om Persbrandt som ser ut att behöva bältesläggning när han blir lite skojad om? Vem registrerar att hela Cirkus håller andan. Att han när som helst kan flyga upp och hugga Petra Mede i strupen?

När man mest sitter och undrar hur ett par mjuka små medelåldersbröst kan hålla en hel sidenblåsa uppe, menar jag?

Inte ens Gustaf Hammarsten tar man någon större notis om när han kliver rätt ner i buskis-fällan med sexskämt om "bästa bilroll" som "måste sättas på" och "rattas". Eller att Eric Gadd gör ett oförklarligt framträdande av När vi gräver guld i USA med falsettsång och låghalta gogodansare.

Helena Bergströms mitt i livet-cleavage, Isabella Scoruppcos antydan till liljekullar under Hollywoodringningen och Ruth Vega Fernandez coolt behålösa 70-talshäng gör kvällen framför tv:n.

Och Lisa Aschan, manusförfattaren till Apflickorna. När hon kliver upp på scenen för att hämta baggen för bästa manus. Eller så här: När Lisa Aschans bröst kliver upp på scenen för att hämta baggen för bästa manus. De vill verkligen vara med i tv de här brösten. Lisa håller i dem, trycker ner dem i klänningen och försöker skyla men de är obönhörligt på väg ut. Rundat uppstudsiga kikar de fram. "Vi vill tacka mamma och pappa och hela produktionen för den här baggen" verkar de vilja säga.

Och bredvid står ett par andra guldtäckta bröst. Tillhörande Lisas kollega Josefine Adolfsson. Trevliga de också, men längre och större. Mer mogna. Inte så uppuffade och inställsamma utan mer "vi-är-här-för-att-göra-ett-jobb-take-it-or-leave-it-bröst".

Sedan kommer Sveriges vackraste skådespelerska in, grekiskt gudinne-snygg med glittrigt diadem och långklänning. Och bröst. Till Alicia Wikanders aftonblåsa har någon sytt två små påsar att lägga ner brösten i. Lite underligt men rätt kalasfint det också.

Galakvällar är bröstkvällar. De ska visas - halvmycket, helt och hållet eller bara anas. De putsas upp och bullas fram, eller får hänga lite avslappnat naturligt under sidensjoken. I Hollywood har man stylister som noggrant överväger vilka bröst som passar till vilken klänning, eller tvärtom. I Sverige gissar jag att det är lite tjosan hejsan med den saken. Men festligt blir det.

Guldbaggekvällen avslutas med en riktig bröstchock med Petra Medes behag som likt två galna extremesportare hänger på kanten till hennes branta hylla. Ska de stanna kvar i behåskålarna eller kommer de att tappa greppet och glida ut över stupet?

I januari rullar det på med galorna. Januari är bröstmånad. Och lite musik- och filmmånad.

Mer läsning

Annons