Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Broder Daniel fast i myterna

/

Annons

Det finns få låtar som framkallar fysisk gåshud på mig. Broder Daniels Shoreline är en – varje gång jag hör den. Till och med på Peace & Love i somras när Henrik Berggren framförde bandets låtar, avskalat och ganska taffligt. Förmodligen hade jag grinat som ett barn om jag sett Broder Daniels officiella avskedskonsert på Way out west 2008.

På P&L såg Berggren lite sorglig ut, som om tiden sprungit ifrån honom. Alla älskar en självförbrännande stjärna, men hur länge ska man fortsätta lägga ved på den brasan?

Linda Skugge skrev redan för åratal sedan att Broder Daniel borde växa upp, klippa sig och skaffa sig ett jobb. Eller snarare bli smarta entreprenörer, antar jag.

Ärligt talat så skiter jag i om Henrik Berggren går omkring och drönar på a-kassa i Göteborgs snålblåst eller ligger och suger på tummen i pojkrummet hemma hos mamma. Däremot så skiter jag inte i hans låga produktivitet på musikfronten. Det är det stora problemet och det var det som gjorde hans uppenbarelse på P&L lite sorglig. Att konserten handlade om att leva på gamla meriter. Enbart.

Det vore kort sagt bra om han kunde lyfta sig i kragen tillräckligt för att spela in lite nya låtar. Det är många som väntar på det. Jag tror att Henrik Berggren fortfarande har låtarna i sig, men kan och vågar han krana på kreativiteten och mjuka upp skrivkrampen?

Troligen har han dragit på sig samma handlingsförlamande sjuka som Jakob Hellman en gång, men den förbannelsen kan faktiskt brytas. Där kan vi andra hjälpa till. Vi måste sluta odla myten om det självförbrännande Broder Daniel, annars är risken att det inte blir några fler låtar från hans penna. Myten blir ett ok – man kan inte vara enfant terrible i hela sitt liv.

I kväll hyllas Broder Daniel på Café Peace & Love av ett gäng finfina dalaartister. Tills vidare så får det nog vara ett fullgott substitut.

Mer läsning

Annons