Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bredare än någonsin

Annons

Det är en stapplande Staffan Valdemar Holm som presenterar Dramatens höstprogram. Han har brutit benet efter en mopedolycka och tar sig fram på kryckor. Men höstprogrammet haltar inte. Efter att tidigare ha fått kritik för sitt elitistiska utbud och uteslutandet av främmande element, verkar han ha lyssnat och bjuder både in kvinnor, andra kulturer och barn.

- Men det är ofullständigt att tro att man får fram verkligheten genom att bara räkna regissörer. Verkligheten är det ett samarbete inom teatern med långt fler inblandade, säger han och medger att det i höst ändå är en liten övervikt av män bland Dramatens anställda.

För att få in det mångkulturella finns Sultanens hemlighet som har premiär i november. Pjäsen är en egyptisk klassisk berättelse av Tawfiq al Hakim som nu för första gången spelas i Sverige. En sultan måste välja mellan att tysta en obehaglig sanning med våld eller göra det rätta enligt lagen. För regin står Eva Bergman.

- För mig är genus och mångfald de viktigaste frågorna just nu. Sultanens hemlighet är en av de mest roliga och underhållande pjäser som finns, säger hon och utlovar både sång, akrobatik och magdans på scenen. Något som huvudrollsinnehavaren Fares Fares är lite nervös inför.

- Men det ska bli jättekul, säger han.

Den andra huvudrollen görs av Melinda Kinnaman, som även spelar i Köpmannen i Venedig i höst.

- Jag tycker att det ska bli skönt att göra en arabisk kvinnoroll, det har jag längtat efter. Jag har spelat så många unga tjejer i Shake-spearepjäser nu.

Men visst finns det plats för några klassiker på Dramaten i höst. Den stora snackisen är redan nu Fröken Julie där Mikael Persbrandt och Maria Bonnevie gör huvudrollerna tillsammans med Ingela Olsson. Regisserar gör Thommy Berggren, som själv har spelat Jean en gång i tiden. Repetitionerna är bara i startgroparna, men ett mål är redan uppsatt: Strindberg får inte dominera för mycket.

- Vi måste få bort Strindberg från den här pjäsen. Jag vill inte att folk ska sitta och tänka "jaha, det där är typiskt Strindberg". Publiken ska bli intresserad av karaktärerna, vilja möta dem. Sedan handlar pjäsen faktiskt också om en person som inte vill leva längre, det är ju en av de viktigaste aspekterna, säger Thommy Berggren.

Storklassiker nummer två heter Lika för lika. Det är grekiska regissören Yannis Houvardis som ska sätta tänderna i denna dramakomedi om sex och makt.

- Det här är den mest vågade metaforen för hur makt och sexuell politik fungerar. Det är en väldigt modern pjäs på många sätt, säger Yannis Houvardis som kommer att visa alla delar i intrigen parallellt i två olika scenrum.

Och hur var det då med det nyskrivna? Visst, Dramatens scen Elverket jobbar vidare på det och presenterar bland annat den fristående uppföljaren till Peter Birros Arbetarklassens sista hjältar. Den här gången har pjäsen fötts ur samtal mellan Birro och huvudrollsinnehavaren, Börje Ahlstedt. Genom prat om livet, kärleken och konsten föddes Neil Armstrong var aldrig på månen. Börje Ahlstedt är salig och kallar Birro för ett geni:

- Det handlar om det vi alla går och tänker på, nämligen "är det värt det?" Det här är fanimig det bästa jag har läst! (TT Spektra)

LINA PIHL

Mer läsning

Annons