Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bråk! Debatt! Teater!

Annons

Född: En ny teater!
En av de roligaste teaterhändelserna i Dalarna på många år är Teater Kattmas entré. I ett konstnärligt manifest deklarerade teatern, vars konstnärlige ledare är Hans Sjöberg, i mars att "det mest väsentliga för Kattma är vad man berättar, inte hur man gör det. Formen är betydelsefull, men innehållet är det viktigaste" Idealet är "ett fåtal skådespelare som berättar en historia och med sina kroppar och sitt agerande skapar de bilder som behövs". Som Dalateatern vill Kattma "rikta sig till en publik som inte självklart söker sig till teater och kulturevenemang." Teater Kattmas första pjäs, Vad väntar vi på?, hade turnépremiär i början av september för de 100 föreställningar som utgör en del av diskussionsunderlaget vid så kallade framsynsmöten, en idéinsamlingsfas i arbetet med den nya Dalastrategin. Bengt Erlandsson spelade Pessimisten och Optimisten i en dialog. Trots sina lovande beckettska anslag blev det en svag pjäs som alltför mycket styrts av föreställningen av vad beställaren vill ha. Men Teater Kattma kommer säkert tillbaka med bättre teater.

Frode i absurd vardag

Till årets bästa teaterupplevelser räknar vi Cecilia Frodes enmansföreställning Ängelen i Vansbro den 2 februari. "En blandning av Forrest Gump, Kristina Lugn, Charles Bukowski och Charlie Rivel.", skrev vi om hennes karaktär som nu drar stora skaror till Circus i Stockholm. "Ängelen brottas med Gud och förkastar honom, visar sin utsatthet och ensamhet, längtar efter kärlek och sex och ifrågasätter konventioner och förställningar. (...) Vardagen är absurd. Badhusen tar betalt efter hur vackert kakel de har. Sexåringen blir överkörd av en kvinna med alkoholproblem. Man kan inte bowla ensam."

Vilket teatermagplask!
Riks Dramas chef Lars Norén har ett givande samarbete med teater i Frankrike. Han bjöd in Jean-Louis Martinelli att sätta upp Aziz Chouakis En tripp i Alger. Med stora förväntningar konstaterade vi på Maximteatern i Borlänge den 25 oktober att föreställningen blev "ett praktfullt teatermagplask": "Om pjäsen hade lyckats med att göra dessa unga mäns erfarenheter och hopplösa situation allmängiltig skulle det specifikt algeriska trätt i bakgrunden." "De tar rohypnol, valium, hasch, öl och vin. Imamen Bouzid är deras langare. Mitt i allt knarkande är de tre märkligt nog politiskt medvetna dystopiker och moralister." Inte ens skådespelarna själva trodde på det här.

Fiasko för Dalateatern!
Fyra veckor före premiären var det frid, fröjd och hurtig marknadsföring. En vecka senare var det totalt sammanbrott. Den 14 september, fjorton dagar före premiären, offentliggjorde Dalateaterns ledning att Nuförtiden hade sådana kvalitetsproblem att höstens stora vuxenteatersatsning inte skulle kunna genomföras. Nuförtiden sköts på en obestämd framtid. 400000 kronor var bortslängda. Förhoppningsvis ska största delen av de 1,9 miljoner kronor som avsatts för pjäsen gå att räkna hem om och när den sätts upp. Vad som egentligen hände i repetitionsarbetet är inte känt. Dalateatern teg som en mussla. Kritiska frågor till Astrid Assefa om fiaskot beskrev hon som att vi "strödde salt i såren".

Borlängeoffensiv inledd
Redan 2000 undrade kulturrådet varför Dalateatern är så osynlig i Borlänge och Ludvika. 2005 var året när Dalateatern gick på offensiven i Borlänge. Skådespelaren Måns Clausen fick uppdraget och var entusiastisk om möjligheterna att förankra länsteatern bättre. "Borlängepolitikerna vill se mer av Dalateatern, kulturaktiva och föreningar, inte minst invandrarföreningar vill öppna för samarbete. Att lära känna olika invandrargrupper, ta del av deras kulturella traditioner och aktiviteter har hög prioritet. Här finns mycket att hämta.", sade Clausen.

Viktigt om torskarna
Bland Dalateaterns satsningar på Borlänge fanns flera öppna läsningar. Bäst av dem var Lisa Langseths Pleasure om sexköpare som den 11 september ovanligt nog ville "komplicera bilden - inte förenkla den för att bereda plats för tacksamma fördömanden när pjäsen pratas igenom" - "en modig, aktuell och problematiserande pjäs" och "en av årets viktigaste teaterhändelser". David Carmel (Mats) och Yngve Sundén (Nils) övertygade på ett otäckt pricksäkert sätt.

Ville ha mer Strindberg
Sommarteatern i Stjärnsund har sedan 1997 etablerat kvalitetsmässigt som något av det bästa i teaterväg vi har i Dalarna. Den 2 juli gick Ensemble Stockholm tillbaka till Strindberg genom en uppsättning av Den starkare. Strindberg ägnade flera dramer åt temat Hjärnornas kamp, inspirerad av Darwins lära. I Den starkare är det den psykologiska kampen mellan kvinnorna som laddar orden med spänning. "Uppsättningen har blivit en riktig liten pärla. Ska man beklaga något så är det snarast att föreställningen tar slut så fort.", skrev vi fulla av beundran för Eva Azcárate.

Förtätad alkoholpjäs
Benny Haags enmanspjäser har alltid varit sevärda. Föreställningen den 26 september i Säter av Inte mer än fullt, tack!, som handlar om alkoholmissbruk, hörde till årets bästa. "Det är en teater som vibrerar av förtätad energi, emellanåt känns det som om dörren öppnats in till en av de många familjer där just denna kväll dessa scener inte är någon teater."

Otäckt om våldtäkt
Föreställningen Var är alla? i Hedemora den 29 oktober, en pjäs som handlar om en våldtäkt var "tät, otäck och gripande teater" - åtminstone efter paus. "Allt är inställt på katastrof och fiket vibrerar av otäcka onda aningar. Stinna tonårshormoner och behovet av bekräftelse befinner sig på kollisionskurs. Fiket blir till en klaustrofobisk låda där de olika karaktärerna spelar ut sina privata återvändsgränder och ideligen kolliderar mot varandra.", skrev vi.

Humor svart som sot
Minnen av vatten på Aveny i Ludvika den 15 februari, var tre systrars upplevelser inför deras mammas begravning. "ett stycke relativt statisk teater med låg dramatisk puls. Motorn är i stället karaktärernas inre tumult och individuella sorgbearbetning. Dramat vilar tungt på textens rika bildspråk, dialogens naturliga flöde och ett knippe blixtrande humoristiska repliker. Humorn är dessutom svart som sot i några scener", skrev vi.

Välbehövlig framgång
Efter fiaskot med Nuförtiden behövde Dalateatern verkligen en framgång med ersättningspjäsen Rätt kurs. Det fick Dalateatern också i och med premiären den 29 oktober. Rätt kurs är en komedi med ett ordentligt kryddmått sälta. Rätt kurs "levererar bitande samhällskritik i flera angelägna ämnen: geschäftet inom kursbranschen, framgångskulten, "dokusåpafieringen" av relationerna människor emellan." Vi uppskattade särskilt "ett briljant komiskt skådespeleri hos Joakim Lindblad (Sören/Johnny) och Mats Andersson (Kalle/Bill). Lindblad är fantastisk med sin väl utmejslade mimik och i massor av små detaljer." Rätt kurs är rätt bra.

Sorgset om självmord
Psykos 4:48, som gick på stadsteatern i Falun den 9 februari, var sannerligen inte teater som förströelse för en kväll. "Psykos 4:48 är däremot en föreställning som tvingar dig att tänka på liv och död, som får dig att känna den tomma förlusten i ett självmord. Texten är sjukdom, isolering, alienation, förtvivlan, självförakt, skamkänslor, obesvarad kärlek, omöjlig kärlek, maktlöshet, desperat ensamhet och patologisk sorg. Annika Hallin är stark i rollen som den suicidala unga kvinnan för att hon får oss att känna sorg över ett liv som borde fått bli så mycket mer."

En Racine för vår tid
En fransk teaterpjäs från 1600-talet? Om ett antikt drama? Det blev i en överföring till vår tid lysande teater på Maxim i Borlänge den 5 april. "Göran Ragnerstam ger Theseus smärta en trovärdighet som är omöjlig att värja sig mot." Vi berömde Jon Fosses mycket vackra bearbetning med "ett språk som trots att han valt att frångå versmåttet alexandrin omisskännligt är fransk-klassisism och 1600-tal. Vackert och följsamt. Men aldrig insmickrande och behagligt."

Dramaten till Aveny
Rabulisten Thomas Bernhards De sammansvurna gick i Ludvika den 23 november "Pjäsen är teater om livsteater. Det inre, verkliga livet gestaltas genom vad som anas av erupterande insikter om lögn, skam och skuld", skrev vi men konstaterade också att pjäsen led av övertydlighet. För teaterpubliken i Dalarna var det underbart att få se tre skådespelare i god Dramatenklass. Mest övertygade Margaretha Byström som "precist fångar sprickan mellan vad hon säger och vad hon djupt i sitt inre känner."

Tillrättalagt för unga
Dalateaterns stora barn- och ungdomssatsning Det är något annat som tar över hade premiär den 20 oktober och var "inklädd i bomull. Dalateatern förbereder innan och processar efter." i enlighet med den dramapedagogik som använts några år. "Eleverna vallas som får till diskussionsstationer där politiskt korrekta slutsatser lämpligen ska dras." Trots det öppna slutet blev resultatet en ganska "stängd" teaterföreställning som enligt vår recension "inte visar tilllräcklig tilltro till dem den vänder sig till."

Mer läsning

Annons