Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Borlängerevyn bitvis strålande

Annons

Nya i ensemblen för i år var Kicki Arnberg och Hans Westlund och de båda klarade sig galant. De känns redan som två av hörnstenarna i det "nya gänget".

Inledningen på första akten kändes lite trevande men det kanske var premiärnerverna som spökade till en början. När så Hans-Göran, Monika, Ulla och Tina kommer ut och sjunger "När jag blev 15", med text av Åke Strömmer, följer en hel radda av lysande nummer ända fram till pausen och jag var då säker på att det skulle bli den bästa uppsättningen av Borlängerevyn på många år.

Kvällens gästartister, Göran, Sören i Skärgårdsdoktorn, Engman tillsammans med en pianist, smet in i salongen och avslutade den första akten med att framföra några Owe Thörnkvist-låtar till publikens stora förtjusning. Utan att kasta någon skugga över revyartisterna så märktes det en ENORM skillnad på framförandet. Det vi fick se och höra av Engman och hans kollega under kvällen var proffsartister i aktion och inget annat.

Andra akten inleddes med ett par lika bra nummer men i det tredje numret föll alltsammans ihop som ett korthus. Det som i första akten hade varit anspelningar och enstaka skämt om sex blev nu istället till ett helt nummer kallat "Salong Gerhard". Hans-Göran och Hans ger oss ett nummer som är så billigt och lumpet att man häpnar. Det är BARA dåligt och smaklöst. Längre fram i andra akten följer ytterligare ett par nummer av samma kaliber och det blev faktiskt riktigt pinsamt att bevittna dessa klavertramp i den annars mycket starka revyn.

Nummer som "Schlagerromantik", "Nostalgi i Söpnarby", "Dalecarlia Cup", "Konserthuset", "Underklädes-party" och "Mrs. Robinsson" var alla lysande och hade en otrolig träffsäkerhet.

Dansnumren som framfördes av kvartetten Baletten var av högsta klass och speciellt tänker jag på "Stripp" som var något av kvällens höjdpunkt.

Det mest positiva annars var de texter som specialskrivits till revyn och då tänker jag främst på "Mrs. Robinsson", "När jag blev 15" och "Baloa-sången" där centrumsamordnare Loa Andersson sjöng Baloos sång ur Djungelboken med textraden "vårt centrum gör ju ingen gla´" stående bredvid Nippe Sylwén som fick agera "korv-Hilding" under hela föreställningen.

Sammantaget kan sägas att Borlängerevyn av årgång 2002 bjuder på höga berg och djupa dalar men ensemblen håller mycket hög klass och kan de till nästa år få lika bra material även i den andra akten att arbeta med så är jag den förste att gratulera! För nu finns förutsättningarna för att få till en revy som slår det mesta som gjorts tidigare.

Efter avslutad premiär delades även i år ut Widdastipendiet till minne av Hans Widén. Årets prischeck på 3 000 kronor och blomsterkvast gick till Mats Johansson för sitt arbete med ljud/ljus och annat revyarbete.

PETER JOHANSSON

Mer läsning

Annons