Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Borgs raka högerknock

Annons

På Grängesbergs marknad, denna ljuvliga termometer i samhällskroppens ädlare delar, fanns för några decennier sedan dekalen "Skatt är stöld" att köpa i ett ruffigt marknadsstånd. Jag tvivlar på att det där klistermärket finns kvar i handeln.

Skattefrågan är iskall i Sverige. Tanken på platt skatt vågar inte föras fram av någon. Försöken av m i 2002 och 1985 års valrörelser att vinna röster på sänkta skatter blev fiaskon.

Mätningar visar att betalningsviljan är hög (även om det är mycket stora skillnader mellan äldre och yngre).

När man i Kalix fick folkomrösta om skattenivån röstade en majoritet för oförändrad skatt.

Det beror på den grundmurade föreställningen att alla betalar för det gemensamma bästa - att skatterna går till kärnverksamheter som omsorgen om de gamla och utbildningen av de unga.

Staten, samhället, kommunen är institutioner som per definition är goda i Sverige. Särskilt uppstudsiga är vi inte. Folket ropar inte på mindre stat och mer frihet.

Det ropar på mer stat. På att "någon annan" ska fixa saker och ting.

När Martin Borgs, uppbackad av Skattebetalarna, gör raljant, humoristisk, effektiv och retoriskt driven politisk film om Högskattesverige, får han antas bedriva sitt krypskytte från en position höger om den vänstergirande högern.

Han etablerar tidigt berättelsen om sin cancer och att han har den gemensamt finansierade sjukvården att tacka för sitt liv.

Kanske är det just dessa erfarenheter som skickat ut honom på korståget mot de allra märkligaste skatteutgifterna.

Själv menar han att sunt förnuft (som sponsorns tidning, där han är omslagspojke, heter) driver honom.

Vad tar han till för grepp?

För det första tar han fram några riktigt absurda exempel på vad skattebetalarnas pengar går till.

Det är förträffligt roligt när han granskar vad vi fått för de 800000 kronorna till slipstensmuseet i Orsa (En slipsten. Jaha.)

Han ställer detta mot hur hemlösa med barn tvingats bo i den övergivna Sågmyrafabriken. Där sitter barnteckningar på väggarna.

Borgs tar fasta på att det i princip inte borde vara så stor skillnad mellan att ställa sig med en skramlande insamlingsbössa på gågatan i Ludvika och be folk betala åtta kronor för varje bowlingserie han tänker slå, och att via skattsedeln tvinga Ludvikas alla kommuninvånare att sponsra käglorna där med just detta belopp.

-Jo, det är nog en kommunal bowlinghall, virrar kommunalrådet Roger Stål (s) på en direkt fråga.

Riktigt besvärande blir det när han visar att han på en timme fått två personer att betala 100 kronor för att bli med i Hattmuseets vänner i Borlänge. Det är filmens viktigaste poäng. Det finns ett utrymme att i det civila samhället få till stånd stöd för alla möjliga företeelser.

Men så gör ju ingen.

Någon annan får betala.

Vi alla.

För det andra angriper han "den politiska klassen" och här är filmen avsevärt svagare. Han delar ut riksdagens traktamentesregler till Nobelfestens politikergäster och streakar utanför Ringholms skattefria sommarboende.

Han konstaterar att den som funnits med i Perssons innersta cirkel, som förre ministern Jörgen Andersson, blir generaldirektör utan uppgifter - men med 99000 kronor i månaden. Då finns det pengar. Våra pengar.

Göran Persson har byggt ut regeringskansliet med 1000 personer under sina år som statsminister.

En häpnadsväckande siffra.

Borgs använder Möllers tal om att felanvända skattekronor är stöld från folket och citerar Per Albins linjetal från 1928, det så kallade folkhemstalet (med Göran Perssons corps de logi i Torp i bakgrunden).

Finfint.

Klassisk retorik att vända de egna argumenten mot huvudfienden.

Han åker runt i norrländska hålor där arbetslösheten är skyhög och i byar där 600 invånare driver 60 företag. Varför är det så? Borgs återkommer till värderingar.

Han far ganska ovarsamt fram, rent av fult, med två ungdomar, en i Norrland och en i Lidköping, som får stå som exempel på bidragssuktande och "allmän slapphet".

De är inte offentliga personer och borde sluppit hängas ut.

Borgs gör loopar på sådant som han inte tror att filmbesökarna uppfattat - ett billigt grepp.

Är det en bra film?

Ja, i delen där Borgs borrar i "nånannanismen" tycker jag det. Det civila samhället är svagt - i Sverige ska allt vara offentligt drivet.

Var är det egna ansvaret?

I delarna där han försöker skrämma liv i gamla kontokortsskandaler och fiskar i ett allmänt politikerförakt tycker jag inte det.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons