Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Borgnäs är starkt ifrågasättande

Annons

Tjugo år efter mordet på Olof Palme den 28 februari 1986 ger journalisten Lars Borgnäs ut en bok där han är starkt kritisk till polisutredningen. Han menar att den de senaste femton åren låst fast sig vid att mordet utfördes av Christer Pettersson och att några andra alternativ inte på allvar har utretts.

Det Borgnäs främst kritiserar är utredarnas ovilja att ta vad han kallar "landsförrädarspåret" på allvar. Alltså den konspirationshypotes som går ut på att Palme mördades därför att han sågs som en landsförrädare.

Den synen fanns i Palmehatiska kretsar inom försvaret, hemvärnet, näringslivet, polisen och i högerextrema politiska rörelser som EAP och Schillerinstitutet. I dessa kretsar var man i februari 1986 rädd för att Palme under sin stundande resa till Moskva skulle sälja ut Sverige och göra det till en sovjetisk lydstat.

Således finns här både motiv, tidsanknytning och en möjlig gärningsman, menar Borgnäs. Men i den imponerande närläsning han gjort av mordutredningen finns inga tecken på en sådan mordkonspiration. Och det är just det som enligt Borgnäs är det stora missgreppet.

"Man har helt enkelt letat på fel ställen och undvikit att leta på andra ställen."

Själv letar han med en minutiös noggrannhet efter indicier för sin tes. Borgnäs femhundrasidiga bok är också en närläsning på rätt torr journalistprosa av de tidigaste polisförhören med vittnena runt mordplatsen och vid biografen Grand. Här lyckas han så tvivel om att det verkligen var Christer Pettersson vittnena såg vid dessa platser. Likaså blir läsaren lika förundrad som Borgnäs över hur Lisbeth Palmes vittnesmål genomgående tycks ha getts tolkningsföreträde gentemot motstridiga vittnesutsagor. För att inte tala om hur hon tilläts diktera villkoren för dessa viktiga förhör.

Men när det gäller vad Borgnäs i övrigt ser som tecken på att mordet skulle kunna vara en politisk konspiration-ja, när man tittar på det har åtminstone jag förståelse för varför utredarna inte haft Borgnässpåret som sitt huvudspår.

Det rör sig om sådant som iakttagelser av mystiska män med walkie-talkies; en engelsktalande man som på en restaurang ska ha sagt att han är där för att mörda Palme och visat en revolver; polismän Å, Ä, Ö som med militärernaX, Y, Z ska ha hållit hemliga möten i källarlokaler där Palmehatet närts; tips om ett liknande möte i en lokal vid Norrköpingspolisen som rapporterats till Säpo och där försvunnit.

Och vad som förefaller allra svårast att tro på, är hur alla dessa inblandade i en förment mordkonspiration skulle kunna ha hållit tyst om det i tjugo år.

THOMAS HALVARSSON

Mer läsning

Annons