Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bloggarna utmanar traditionella medier

/
  • Nästan avsatt. Uppgifter en Matt Drudges blogg för nästan tio år sedan höll så när på att kosta Bill Clinton presidentskapet.
  • Publicering. Med ny teknik kan oberoende bloggare rapportera direkt från krigsscenerna till all världens internetläsare. Här är det dock fotografen Robert Nickelsberg, utsänd av Time, som sänder bilder från kriget i Irak.  Foto: laurent rebours

Annons

1997 slog en skäggig kuf på datorn i sin lägenhet. Den idé han precis hade fått verkade inte särskilt märkvärdig. Inte då i alla fall.

John Barger hade hittat på ordet "weblog" för att beskriva metoden att föra ett slags loggbok över webben medan man surfar. Nu började han att fylla sin sajt Robot Wisdom med dagliga kommentarer och länkar.

Tio år senare står bloggarna för den viktigaste förändringen i medielandskapet. Men vad har då hänt med John Barger?

Jo, han har flera gånger tvingats lägga ner sin sajt av ekonomiska skäl. Han har tidvis saknat egen bostad, han syns aldrig i medierna, verkar inte riktigt klara av ett socialt liv och anklagas för att vara antisemit.

Barger är bara en av de pionjärer som format dagens digitala medier. Gemensamt för dem alla är att de är totalt bortglömda. För till skillnad från de traditionella medierna, existerar ingen historieskrivning för digitala medier.

Kanske handlar det om att vi lever i en tid av allmän historielöshet, men det kan också vara så att historierna i sig - som till exempel den om Barger - inte upplevs som passande.

Det är ju trots allt skillnad på en berättelse om en ståndaktig adelsman som under 30 år slåss för ädla liberala ideal och som till slut segrar över kungamakten (Lars Johan Hierta som startade Aftonbladet) och en berättelse om en skäggig, folkskygg och tvivelaktig figur som mest länkar till artiklar om artificiell intelligens (Barger).

Ändå: tack vare personer som Barger utvecklades bloggandet så att det kunde slå igenom på allvar efter terrorattacken den 11 september. För om man ska lyfta fram en enskild händelse som haft störst betydelse, så är det just denna.

Efter attacken letade tusentals amerikaner efter ett verktyg att bearbeta katastrofen med. De fann Blogger, ett nytt publiceringsverktyg för bloggar. Eftersom behovet av att nedteckna upplevelserna var så stort, spred sig bloggandet blixtsnabbt i USA på senhösten 2001.

I dag finns det en oöverskådlig mängd bloggar, man räknar med runt 100 miljoner och antalet fortsätter bara att öka.

De utmanar diktaturer, utgör en motvikt till de traditionella mediernas förenklade bilder, lyfter fram nya ämnen och skapar egna nyheter.

Den enskilda bloggen fyller världen med små, små bitar av kunskap som tillsammans med alla andra bloggar bildar ett imponerande lapptäcke av information och verklighetsbilder.

Finns det då några baksidor?

Vissa hävdar det. I den kommande boken The Cult of the Amateur beskriver den amerikanske IT-entreprenören Andrew Keen hur amatörerna just nu håller på att förstöra de traditionella medierna genom att konsekvent ersätta bra proffsmaterial med gratis skräp.

Istället för kvalitativa nyheter i tidningar får vi slaskiga bloggtopplistor, istället för välproducerade tv-program får vi snaskiga uppladdade filmer på Youtube, istället för fina skivor får vi fula piratnedladdade musikfiler.

Man kan tycka vad man vill om Andrew Keens slutsatser, men står utom allt tvivel att han har rätt i sin analys. Vi får nämligen allt det där - och bra mycket mer därtill.

I stort sett samtliga av de institutioner som vi har vuxit upp med kommer inom några få år att att försvinna eller förändras till oigenkännlighet (och detta alldeles oavsett om de heter DN, SVT, SR eller Warner).

Bloggarna har redan tagit kommandot över nyhetsbevakningen och nu länkar rikstidningarnas sajter automatiskt till bloggarnas kommentarer av deras material.

Mycket snart kommer medierna, och då inte bara pressen, att vara fullständigt integrerad med bloggvärlden.

Frågan vem som producerar ett material har då blivit irrelevant eftersom alla inblandade på något sätt bearbetar och skickar vidare till nästa, vilket kommer att påverka den betalningsmodell och den upphovsrätt som finns i dag.

Redan nu lockar till exempel gratissajten Youtube fler unga tittare än licensfinansierade SVT.

Det finns inget som säger att en amatörpodcast inte kan locka fler lyssnare än ett professionellt radioprogram med stor budget. Tuffa utmaningar väntar alltså inte minst public service-företagen.

För varje dag blir det allt mer uppenbart att det frö som en skäggig kuf satte 1997 nu är på god väg att förändra medieproduktionen, mediekonsumtionen och mediernas ekonomiska modell.

Och om man inte anser att det räcker för att kallas för revolution, ja, då får man väl helt enkelt låta bli att fira i år.

ANDERS MILDNER

Mer läsning

Annons