Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Björbogänget håller stilen

Annons

De unga ökar musikaliteten och tempot men inkräktar på asflabben. Kan det vara orsaken till att det inte var fulltsatt på premiären?

I varje fall tycker åtminstone jag att revyn tjänar på att man till exempel får se och höra fyra klonade och välsjungande Dolly Parton, där det för tio år sedan säkert hade varit Per-Olof Hindén. Därmed intet ont sagt om denne skicklige kvinnoporträttör.

Framför allt Jonas Näs, Hans Persson och Karin Lindén, tillsammans med veteranen Christina Warg lyfter sångnumren, men Eva Erkers texter gör det också, inte för innehållet så mycket som för att de är så musikaliskt skrivna. Det märks inte minst på Bengt Wickholm och hans musiker som nu får härliga sångnummer - fint arrangerade av Lars Stigsson - att medverka i. Och till det Malte Enmalms underfundiga och finstämda kupletter, där Wickholm och Enmalm med åren har blivit som en enhet.

Dessutom kliver Hans-Erik Bergman och Tobias Gruhs allt mer fram som skrattlockare.

Fast det är klart, nog märks det i salongen att de gamle regerar. Kickan Erkers och Per-Olof Hindén har inte på länge varit så frikostiga med Anders och Brittasketcher - fyra stycken - och heller inte på länge så roliga i allesammans, kanske med extra plus för deras barnbarnsvakter.

Och så Göran Johansson, den roligaste av dem alla. Finstämd är hans komik inte, men effektiv och numera också kompletterad med ett härligt varierat kroppsspråk. Hans work outande pensionär var suverän, liksom årets Flo-Olle, hjälplöst förälskad i polisens trafikkamera.

Och ingenstans är man så hejdlöst taskig mot makthavare som i Björborevyn. Christer Gruhs är påläst och helt hjärtlös i sina texter, ofta riktade mot hans klockarkärlek Borlänge.

Jag tvivlar på att Borlänges kommunalråd, Peter Hultqvist, får ens häften så råa snytingar i Borlängerevyn, som de den skickligt imiterande Tobias Gruhs får leverera, typ "Vi i Borlängä har Familjän i Centrum."

Ett par ord också om Yngve Segerbergs ljussättning. Han bevisar med små medel att det inte alls är nödvändigt att fläska på med lampor så det räcker att ljussätta Kupolen för att det ska bli revy. Det enda som fattas nu är att alla aktörer inte har lärt sig att stå på rätt plats i ljuset.

Sammantaget håller Björborevyn sin klass, vilket räcker som meddelande till alla dess fans.

ÅKE STRÖMMER

Mer läsning

Annons