Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Birgitta i full frihet

Annons

böcker |

Reliker och mirakel

Den heliga Birgitta

och Vadstena

Lennart Jörälv

Wahlström & Widstrand

Bågnande av information och rikt illustrerad är Jörälvs bok en källa för de vetgiriga. Ibland blixtrar den också till av levande liv.

Själv hade jag önskat att den livligheten genomströmmat varje sida, men så är inte fallet. Den stridbara, färgsprakande satkäringen Birgitta, som tuktade både sina närstående och samtidens mäktiga genom att i sina uppenbarelser låta Gud, Kristus, Maria och helgonen säga det hon själv ville, framstår hos Jörälv inte i den starkt markerade relief man skulle önska. Inte heller den blida, tjänande Birgitta som tog sig an sjuka och fattiga kommer riktigt till liv. Men detta förlåter man författaren, eftersom han med sin lättillgängliga framställning öppnar skattkistan och släpper ut alla de fakta och myter, som är knutna till denna 1300-talskvinna, som kom att bli alla tiders mest kända svenska personlighet.

Klostret i Vadstena får stort utrymme hos Jörälv. Där åt sig nunnorna feta och konsumerade 2,5 liter öl per dag medan hungersnöd rådde utanför. Där präntades märkliga handskrifter och trycktes böcker och biblioteket kom att bli Nordens största. Ett skriftspråk utvecklades som höll på att bli riksspråk och hade inte Reformationen brutit Vadstenas makt hade vi svenskar antagligen haft östgötskan som gemensamt tungomål.

Två porträttskulpturer av Birgitta finns i Vadstena klosterkyrka. Den äldsta är från sent 1300-tal - Birgitta dog 1373 - och visar en trind matrona. Den andra är från 1430-talet. Konstnären återger henne där mitt i extasen, gracil och med bakåtböjt huvud.

Lennart Jörälv ironiserar över att Sven Stolpe möjligtvis var den ende som visste vilken av bilderna som var mest porträttlik, han som i sin Birgitta-bok gav oss ett spensligt och elegant helgon att kontemplera över.

De dramatiska öden som drabbat Birgitta-skulpturer, relikskrin och benen efter både henne och andra heliga personer hör till de intressantaste avsnitten i Reliker och mirakel. En underbar träskulptur, också den från 1300-talet, räddades till exempel från en vedhög i vapenhuset i Skederids kyrka nära Finsta i Uppland, där Birgitta föddes, och finns nu på Statens historiska museum.

1303 föddes Birgitta som dotter till lagman Birger Persson och hans högättade maka.

1373 dog hon i Rom.

1374 kom relikerna till Vadstena efter en sjumånadersfärd genom Europa.

1391 helgonförklarades hon av påven.

1396 blev hon Sveriges skyddshelgon och 1999 gjorde vår nuvarande påve henne till europeiskt skyddshelgon.

Mellan hennes födelse och död hann mycket hända. Trettonårig giftes hon bort med artonåringen Ulf Gudmarsson, födde honom åtta barn och travade och skakade i vagn med honom på pilgrimsfärder. Dessutom var hon drottning Blancas handledare och hovmästarinna. Så snart hon blev änka slängde hon Ulfs ring och blev Kristi brud.

Inte heller de levande var hon nådig mot. Den förföljelsekampanj hon via uppenbarelserna drev mot drottningen och hennes gemål Magnus Eriksson, svärtade för all framtid hans namn och fick honom att framstå som viljelös och liderlig. Bland annat anklagade hon honom för homosexualitet och arbetade aktivt på att få honom kastad av tronen. Lennart Jörälv påpekar att denne förtalade Magnus troligen var den dugligaste av våra medeltidskungar. 1335 avskaffade han träldom i Sverige och 1350 kom hans prisade Allmänna landslag som fungerade ända in på 1700-talet och gav svenskarna lika rätt inför lagen oavsett var de bodde.

Uppenbarelserna haglade tätt sedan Birgitta blivit änka. Man får följa de kyrkans män som översatte och samlade dem och med Jörälv måste man instämma i att "en nutida läsare kan nog inte undgå att allt som oftast förvånas över de himmelska makternas synnerliga intresse för svensk inrikespolitik".

Också drottning Johanna av Neapel fick sig en duvning via Birgittas uppenbarelser. "Detta är en aphona som luktar på sina stinkande bakdelar" lät himlens makter meddela genom Birgitta. Hon hade ett horn i sidan till den levnadsglada drottningen, som haft en begynnande romans med hennes likaledes lössläppte son Karl innan denne lägligt lades i graven i god tid för att undvika skandal och syndastraff.

Med viss ruelse tog sierskan från Norden eller Hertiginnan av Närke som Birgitta också kallades, senare emot penningar av Johanna.

Och penningar behövde hon. För sig och för sin verksamhet i Rom, där hon blev bofast i årtionden fram till sin död.

Reliker och mirakel handlar också om Birgittas dotter Katarina, den vackra och milda som tvingades till underkastelse under moderns vilja men efter dennas död växte till en självständig viljestark kvinna av samma mått som hon.

Katarina var den som drev arbetet med att göra verklighet av Birgittas stora projekt, ett kloster i Vadstena och att få sin mor kanoniserad. Inget av sina mål fick hon se förverkligat, eftersom hon dog redan 1381 och klostret invigdes först 1384 och kanoniseringen, som nämnts, kom först 1391.

Denna Katarina listades för 193 mirakel medan antalet för Birgitta stannade vid 133. Helgon blev hon aldrig, men väl saligförklarad och skrinlagd. Hennes ben lades i det sammetsklädda träskrin i vilket Birgittas reliker fördes till Sverige och som nu står i Vadstenas klosterkyrka med bland annat de skallar man tror var de båda kvinnornas. Birgittas ben flyttades tidigt över i ett 90 kilo tungt silverskrin. Det lade Johan III sedan vantarna på och smälte ner för att betala skotska legoknektar.

I Vadstena, där birgittinerklostret fungerade till 1545 plockades benen så småningom ur skrinen och grävdes ner huller om buller för att sedan tas upp och blandas i en benkista. En fransman ur drottning Kristinas krets stal på 1600-talet vad han trodde var Birgittas skalle och tagelskjorta i Vadstena och förde dem till kontinenten, men skallen var någon annans.

Nu väntar den katolska världen med spänning på beskedet om de två skallarna som i dag finns i relikskrinet.

Under tiden har på 1900-talet nya birgittinerkloster börjat byggas på initiativ av svenskan Elisabeth Hesselblad, nunnan som förnyat Birgittakulten. Ett av dem finns i Oregon, USA och bebos enbart av munkar, som specialiserat sig på godis. Internet hjälper dem sälja!

Vadstena har också börjat återta sin plats som pilgrimsort, skriver Lennart Jörälv, som likaledes berättar om medeltidens Vadstena, som med reliker och avlatsbrev slog ut inte bara norska Nidaros, det vill säga nuvarande Trondheim, utan tidvis låg jämsides med Rom, som vallfartsort.

I hans bok berörs också mirakelsamlingarna i vilka medeltida munkar nedtecknade berättelserna om vanligt folk, som varit föremål för mirakel knutna till helgonen. I dem framträder allmogens vardag. En sammanställning av de samlingarna skulle jag gärna se. Eller finns den redan?

INGER DAHLMAN

Mer läsning

Annons