Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Besk början av Dala- sinfoniettan

Annons

Musik | Klassiskt

Beethoven, Börtz

och barfotasånger

Dalasinfoniettan

Dirigent: Eric Solén

Sång: Ulf Lundmark

Kristinehallen, Falun,

lördag 16/10

Publik: cirka 100 personer

En pall med tre olika långa ben kan lätt bli en aning låghalt. Likaså en trerättersmeny med vitt skilda ingredienser. Men sinfoniettan har ett smart recept för att hänga ihop smakerna i sina konserter.

Orkestern börjar med att bjuda på besk choklad gjord av 100-procentig kakao, sedan tillsätts allt mer socker ju längre konserten lider. Den här kvällen fungerar formeln fint.

Det börjar med Börtz Intermezzo och dissonanta, svårlyssnade stråkar. Tvära känslokast och dramatik, men också svepande stämmor som ibland skriar likt kritgaffelarmar mot en svart tavla. Det är onekligen stämningsfullt. På ett lite plågsamt sätt.

Ulf Lundmark sjunger visor av Allan Pettersson. De handlar om jungfrur, blommor, surrande flugor och fattigbröder som har det arbetsamt på den smala vägen. Texterna dryper av vemod och arbetarromantisk patetik och är ibland rent olidliga.

"Är det tröttsamt att gunga en fjäril? Blomma säg, blomma säg

Är det tröttsamt att kyssas av solen? Blomma säg, blomma säg"

Ulf Lundmark lyckas dock ladda orden med känsla och målar skarpa bilder med sin djupa barytonröst. Imponerande. Konsertmästare Anders Jakobsson bränner av en sträng precis före andantet i Beethovens pastoralsymfoni och försvinner från scenen för att skruva dit en ny. Så värst mycket mer upphetsning än så bjuds inte under Symfoni nr 6 i F-dur, men det är ganska förtjusande ändå.

Sinfoniettan känns mjuk, trygg och hemtam i Beethoven. Som att gå över en varm gräsmatta med en våtservett i pannan. Svalt, varmt och sensuellt. Fågelkvittrande flöjter, stråkstämmor och blås som smeker i nacken. Tredje satsens lilla oväder ruskar om någon minut, men det är inga problem att sjunka tillbaka ned i hängmattan för att slumra in igen så snart det dragit förbi.

Väldigt ofarligt, sött som en jordgubbsfylld pralin, men varmt och behagligt.

GÖRAN PETTERSSON

Mer läsning

Annons