Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bättre i kalkbrottet än i rutan

Annons

Det är tydligt att producenten Fredrik Agné på SVT Falun har slagit på stora charmen när han lyckats sälja in P-Floyd till sina chefer på riksnivå. Vad jag förstår började det hela som ett regionalt projekt men växte sig med hand större och Agné fick alltså SVT att köpa idén om att detta skulle angå en publik även utanför Dalarna.

Och det gör det faktiskt. I alla fall halvvägs. Dokumentären är en intressant och småmysig historia om ett gäng Pink Floydentusiaster och musiker som startar ett band. Vi får genom intervjuer och ett par gamla klipp hänga med vid starten av P-Floyds numera kultförklarade konserter ute i Skog och följa dem fram till den absoluta höjdpunkten - jättekonserten i Dalhalla i somras.

Fansen, eller floydianerna som de numera också kallas, har en central roll i dokumentären, precis som sig bör när man ska skildra ett tributeband. Det ger charmiga passager som förklarar lite av bandets dragningskraft. Intervjuerna med bandet får tyvärr studiokänsla över sig, fast att det är uppenbart att de faktiskt befinner sig ute i ladan i skog.

Så till problemen: en och en halv timmes konsert med P-Floyd från Dalhalla på lördagskvällen. Nej, det köper jag inte. Mycket mer i min smak hade det blivit om dokumentären förlängts med väl valda delar från konserten. Visserligen är det fantastiskt att se Dalhalla explodera i denna spektakulära show men för mig, som inte är ett riktigt Pink Floydfan, hade det nog krävts en plats på första parkett i kalkbrottet för att bli förförd.

Tv-soffan duger inte.

FREDRIKA HILLERVIK

Mer läsning

Annons