Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Barn av sin tid

Annons

Filmen bygger på Aino Trosells En gränslös kärlekshistoria. Den följer kronologiskt hennes egen släktkrönika med start 1850 när hennes mormors mor Eli föds i Norge, nära gränsen till Sverige.

Vi får följa Ainos kvinnliga förfäder, tre generationer pigor, i rakt nedstigande led där kvinnoförtryck, barnamord, tvångsgifte och självmordsförsök blir brännande heta ingredienser.

Ainos uppväxt i Malung, den svåra relationen till föräldrarna, flytten till Göteborg, tiden inom den traditionellt manliga varsindustrin och så författarskapet är andra bärande delar i Barn av sin tid.

Alla kvinnorna i Barn av sin tid är märkta av bristen på kärlek och kämpar med samtidens krav och förväntningar på dem som just kvinnor.

Aino är den första som får uppleva kvinnans verkliga frigörelse men även hon berättar hur hela ansvaret för familjen var hennes när maken låg ute under långa arbetsveckor.

Innehållet är gripande och angeläget. Aino Trosell som har ett svårt levnadsöde i bagaget är trots allt i hamn med ett sitt varma leende och sin trygga blick. Men så är hon också den första i släktledet som söker komma sams med sin historia.

Maj Wechselmann har tyvärr lyckats sådär med att presentera historien. Filmen vilar på två ben. Det ena är släktkrönikan som berättas i dramatiserade passager med skådespeleri. Det andra är historien om Aino Trosell som berättas dokumentärt med intervjuer och stillbildsfotografier. De båda delarna hör ihop men vävs inte samman på ett övertygande sätt. Dessutom blir personerna i den dramatiserade delen inte mer än skuggor - trots Wechselmanns angelägna försök att ge dem liv. Kanske borde hon ha behandlat även förfäderna dokumentärt och vågat luta sig mot den muntliga berättelsen om dem.

Mer läsning

Annons