Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Avskalat juloratorium

Annons

MusikOrkester- och körmässigt var det ett avskalat framförande som gavs på trettondedagsaftonen i jämförelse med förra gången Juloratoriet ljöd i residensstaden. När Mats Åberg för precis två år sedan bjöd avsked från sin post hade han mönstrat 155 korister och en stor orkester.

Samma kraft i inledningen Jauchzet, frohlocket! kunde inte påräknas, men den här uppsättningen får bedömas på sina egna meriter. Några riktiga glädjeämnen var Hans-Erik Grandin bakom pukorna, och, i den orkester som i betydande omfattning var en familjeaffär för Gammelgårds, det starka engagemang som David Gammelgård genomgående visade på sin violoncell.

Kören gav ett välrepeterat intryck och övertygade faktiskt mest i de allra svåraste passagerna, som exempelvis Ehre sei Gott in der Höhe och Herrscher des Himmels, erhöre das Lallen.

De höga sopranerna och tenorerna förtjänar beröm. Kören kan inte hållas ansvarig för första avdelningens avslutningskorals baktunga tempo, som också kom att dröja kvar i en mindre lyckad sinfonia i den andra avdelningens inledning. Orkestern var en aning ojämn.

Altsolisten Carolina Bengtsdotter Ljung var måhända den som mest tog fasta på ett eventuellt operamässigt inslag (Bach tog intryck av Vivaldi) i musiken. I en vacker konversation med cellon gav hon prov på lustfylld agogik i Bereite dich, Zion och hade samma hållning i Schlafe, mein Liebster. Violinistens solistiska inslag i Schließe, mein Herze innehöll tendenser till tvekan och hade behövt klarhet och driv.

Bo Lindvall har en liten och förfinad röst. Till en början hade han svårt att nå ut i Großer Herr, o starker König, men därefter lade han tillräcklig kraft bakom sången. Maria Keohane har en liten tendens att ett ögonblick söka fäste innan hon går in i höjdtonerna och man sitter och längtar efter litet mer självförtroende i attacken, men det hindrar inte att duetten Herr, dein Mitleid dein Erbarmen hörde till Juloratoriets bästa inslag.

Den verklige specialisten och framförandets stora utropstecken var emellertid tenoren Johan Christensson. En slank, modig och fri barockröst som genomgående var njutbar och som gjorde Frohe Hirten, eilt, ach eilet till en hisnande uppvisning.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons