Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Äventyr och humor med djuren i Ice age 2

Annons

Dessutom gömmer vattnet otäcka odjur som de helst inte vill stifta närmare bekantskap med. Tillsammans med den sabeltandade tigern Diego och sengångaren Sid, skönt översatta av Reine Brynolfsson och Robert Gustafsson, försöker Manfred att ta sig till andra sidan sänkan där en båt finns. På vägen dit stöter de på knasiga tjejmammuten Ellie (Eva Röse) som tror att hon är en pungråtta och hennes två gnagarvänner.

Manfred som trodde att han var den sista mammuten kvar på jorden blir överlycklig. Frågan är om de hinner till båten i tid? Och om Manfred ska lyckas få Ellie intresserad så att inte mammutrasen dör ut?

Carlos Saldanha har tidigare regisserat första Ice age-filmen och Robotar, och det här blir lite i samma anda. Det är inte en jättedramatisk berättelse, men dataanimationerna är så ruggigt bra att man glömmer bort att det inte händer så mycket.

Våt päls och skvalpande vårflodsvatten ser så trovärdigt ut att man nästan kan ta på det. Till skillnad från ettan, där det handlade om att återlämna en bebis till sina föräldrar, har man i den här filmen satsat ännu mer på skämt och slapstick. Humorn ligger på olika nivåer för att passa både liten och stor.

Och är man inte nöjd med vandringens strapatser så blir man garanterat road av filmmakarnas komiska gardering: parallellhistorian om ekorren Scrats sisyfosarbete kring ett ekollon som han aldrig får tag i. Han är den typiska ofrivilliga anhängaren av Murphys lag där allting som kan gå fel går fel. Och i filmens segare partier blir detta räddningen som får en att längta efter ännu fler galna djur av Saldanha.

ANNELIE HELLSTEN

Mer läsning

Annons