Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Att skriva är revolutionärt"

/

Annons

Makten över orden och språket är en fråga som återkommer i Khemiris författarskap. Debutromanen Ett öga rött kom på många sätt att missförstås: greppet med invandrarsvenska lästes av flera recensenter som något omedvetet och han kallades bland annat för ett "naturbarn" från förorten.

Uppföljaren Montecore men även pjäsen Invasion! som sattes upp på Stockholms stadsteater blev ett sätt att skriva tillbaka.

- Montecore handlar om att vara medveten om att man som författare har en maktposition. Det är utgångspunkten. Sedan ifrågasätter jag den positionen, vem är jag att ta på mig den makten? Jag tilldelas en maktposition som jag aldrig vill utnyttja. Samtidigt vill jag att mina ord ska nå fram.

Till Borlänge kommer han för att prata om hur ord kan användas för revolution.

- Revolution är att ifrågasätta maktstrukturer. Hur man använder ord är ett sätt att upprätthålla maktstrukturer. Som författare förlorar man ibland mot orden.

- I stunden jag skriver har jag kontroll över mina ord. Jag har ett budskap att föra fram, något jag vill förmedla. Men när jag lämnar ifrån mig orden till en läsare tappar jag också makten över dem. Det är i och för sig väldigt häftigt: ett enda ord kan få människor att reagera på en mängd olika sätt. Men ibland landar orden i en verklighet som är färgad av massa dåliga saker. Jag vill åstadkomma något med det jag skriver men kan aldrig vara säker på att det jag vill åstadkomma faktiskt uppnås.

Han hävdar att han skulle vara en väldigt dålig plakatpoet, att han tänker inte ställa sig på scenen och läsa upp ett manifest. Revolutionen måste istället komma genom envetet arbete, steg för steg men inte alltid genom handling.

- Det handlar om att göra sig själv och alla andra varse om att vi använder grova förenklingar för att förstå världen. Jag tror alla kan känna igen sig i hur det känns att bli förenklad och reducerad till ett paket. Människor som har makt i samhället behöver få större krav på sig, bli ifrågasatta mer och tvingas vara öppna med att de har makt och vad de gör med den.

Som exempel ger han två av karaktärerna i Ett öga rött: pappan som är reflekterande över mycket som händer i världen men är "sjukt passiv". Och Halim, den unge revolutionsblatten som inte reflekterar alls men handlar desto mer.

- Halim har många sjuka och rasistiska åsikter men han gör saker hela tiden. Jag vill belysa att handlande inte alltid är bra.

Vem är du av dessa personer, den som tänker men inte handlar eller den som handlar utan att tänka?

- Båda två. Det växlar. Men jag var mer handlingskraftig när jag var yngre.

Hur långt kan man komma med bara ord som vapen?

- Ord är mäktigare än man tror. Det finns något revolutionärt bara i att sätta sig ner och skriva. Jag tycker tanken på förgängligheten är väldigt läskig, att man inte kan vinna mot döden. Genom att skriva gör man ett mini-uppror, tänker att "det här ska fan få finnas kvar". Men hur man än gör förlorar man förstås i slutändan mot döden.

Men försöket finns ju där?

- Just det. Att försöka göra något är revolutionärt. Genom att skriva ger jag värde åt saker jag upplever i mitt liv och skjuter upp döden 20 minuter.

Fakta: Dagens revolutionstips från Jonas

Gil Scott-Heron. Lyssna på soul- och jazzlåtarna. De är mycket mer lågintensiv revolution än hans daterade bongotrumpoesi.

Public Enemy. "Svart stål i kaostimmen" heter revolutionslåt nummer ett i svensk översättning.

Tidningen Slut. Rasism och feminism i perfekt symbios.

Mer läsning

Annons