Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Astrid Assefa: "Dalateatern ska våga vara obekväm"

Annons

Vi behöver mötesplatser, arenor där vi kan samlas oavsett bakgrund. Där vi kan få leva oss in i en annan tillvaro, andra liv, där vi kan drömma och flyga fritt i tid och rum, där vi kan pröva olika förhållningssätt och ställningstaganden till livets och samhällets viktiga frågor. En plats där vi tillsammans kan skratta åt våra mänskliga svagheter, egenheter och vardagliga tillkortakommanden.

Där vi också kan sörja det fruktansvärda, det förlorade, det förnedrade. Där vi kan vredgas över orättvisor och övergrepp och där vi kanske till och med kan eggas till kamp för förändring.

Det civila samhället är beroende av dessa gemensamma arenor.

När vi lyckas riktigt bra med en teaterföreställning så att den verkligen berör åskådarna med smek, kittling, klös eller knockout, när vi ger oss tid att i lugn och ro träffa publiken för reflexion och samtal: då är teatern den yppersta av arenor för dessa gemensamma möten som vi så väl behöver i dagens samhälle.

Jodå, jag är medveten om att den teater där människor möts oavsett klasstillhörighet, kön, etnicitet eller ålder ännu inte existerar. Och när fattiga och rika på Shakespeares tid samtidigt såg samma föreställning möttes de aldrig i samma ögonhöjd för samtal.

Att en företeelse inte tidigare har skådats kan och ska dock inte hindra mänsklig strävan.

Dalateatern är sedan 30 år länets egen teater. Som länsteater ska Dalateatern våga ta risker konstnärligt och innehållsligt, ha möjlighet att undersöka, att gå otrampade stigar.

Dalateatern ska våga vara obekväm, ställa frågor, röra, beröra, oroa och roa.

Vi på Dalateatern har en vision: Dalateatern ska vara en mötesplats för vår tids angelägna samtal.

Vi arbetar för att få en djupare förankring i Dalarna samtidigt som vi menar att vi måste vara medvetna om och skildra det globala samspel Dalarna är del av.

En av framtidens viktigaste frågor för oss alla i Dalarna, i Sverige, i byar, i städer, är hur vi människor ska kunna leva, arbeta, bo och tillsammans bygga ett gott samhälle i det på ganska kort tid så förändrade Sverige.

Dagens dalfolk stammar inte, som för bara femtio år sedan, huvudsakligen från vita svenskar, samer, finländare och en och annan tysk eller skotte.

Dagens dalfolk stammar från fler än sextio olika nationaliteter. Här finns det kraft, kunskap, erfarenhet, idérikedom och nytänkande att ta till vara.

Det krävs stort mod och stark vilja att helt bryta upp från det trygga, invanda och omplantera sig själv och sin familj i ny mylla under helt andra villkor. Tanken svindlar när jag försöker förstå hur det skulle vara att utan återvändo ta med barnen till en helt annan miljö, ett helt annat klimat, ett fullständigt främmande språk, en svårbegriplig vardag och en synnerligen osäker tillvaro.

I det nya landet tycks det inte spela någon roll hur välutbildad, hur yrkeserfaren och kunnig du än är. Du tvingas börja om från början med det mesta. Detta oberoende av om du har flyttat hit av eget val eller om du har tvingats till flykt från hot och förtryck på grund av ursprung, tro eller politisk övertygelse. De fruktbara möten som skulle kunna ge en vital skjuts in i det nya landet försvåras i dag av det åtskilda boendet och den för många slutna och diskriminerande arbetsmarknaden.

En annan avgörande samhällsfråga som vi på Dalateatern intresserar oss för är den pågående övergången från kollektiva till individbaserade lösningar av sociala frågor. Hur vittomfattande är den, hur djupt går den? Kan vi behålla en solidaritet med de människor som har behov av stöd? Eller ska den beroende tredjedelen i det så kallade tvåtredjedelssamhället än en gång tvingas att underkasta sig välgörenhet på nåder?

Vilka samtal är då angelägna här och nu? För att ta reda på det frågar vi på Dalateatern så kallat vanligt folk med olika bakgrund, ålder och kön, vi känner oss för i vardagen, vi rannsakar oss själva, vi lyssnar på forskare, på författare, på filosofer, vi läser och vi lever.

De angelägna frågorna som är många kan via teater gestaltas på stora och små scener, på bygdegårdar, i skolsalar, på arbetsplatser, ja överallt där människor samlas. Berättelserna kan bäras av nyskrivna texter, av klassiker, ja de kan improviseras fram. Magin kan uppstå i stora uppsättningar med hela teatermaskineriet likaväl som i det avskalade teatrala mötet mellan enbart skådespelare och publik.

Dalateatern, som i sommar blir 30 år, är en av landets 17 länsteatrar. Här finns en väldig styrka i detta nät av levande, aktiva länsteaterinstitutioner som finns spridda över landet.

Vi länsteatrar har nu börjat samarbeta alltmer med varandra. Vi vill tillsammans driva frågor gentemot myndigheter och makthavare och vi vill samordna oss i praktiken vad det gäller utbyte av personal, repertoarsamordning, publika specialarrangemang, gemensamt stöd till teaterföreningar och andra arrangörer, framför allt unga sådana.

Riksteatern ingår numera också i samarbetet, vilket förstås innebär att vi blir betydligt starkare. Så småningom kommer människor i landsorten att få ta del av de publika resultaten av detta spirande samarbete.

Det är verkligen glädjande att alla vi som skapar, producerar och spelar teater i landsorten nu samlar vår kraft och gör vår stämma hörd.

Förhoppningsvis leder det till att vi syns, hörs och påverkar kulturklimatet och kulturpolitiken nationellt och att vi dessutom får mer resurser för teaterskapande. I denna strävan att förstärka teater i landsorten välkomnar vi givetvis fria grupper och amatörteatrar.

I höst ställer vi allas vår kamp med tiden på scenen i "Nuförtiden". Tiden som kan vara vår vän, men som tar kål på oss både när vi har för lite av den och när vi har den i övermått.

För ungdomar spelar vi "Det är något annat som tar över" om den glödheta kombinationen kön och makt. Båda uppsättningarna turnerar i länet.

Vi behöver mer teater i Dalarna och Dalateatern finns här för att nu och i framtiden bidra till regionens utveckling genom konstnärlig gestaltning av historien, nuet och framtiden.

Astrid Assefa

Teaterchef

Dalateatern

Mer läsning

Annons