Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Asta Kask på dalamark

Annons

Det har flutit mycket vatten under broarna sedan Asta Kask kastade in handduken 1986. Under 80-talets början var de ett av den svenska punkens mest tongivande band och har fått många efterföljare.

Även om enstaka återföreningsspelningar hade ägt rum tidigare så var det 2003 som bandmedlemmarna åter slog sina påsar ihop på allvar.

- Då var det frågan om en ren hämnd, säger Bonni Pontén, gitarrist och sångare, kryptiskt.

- Jag tycker att vi var ett band som lade av på fel premisser. Vårt nedläggande var väl egentligen ett bevis på hur ärliga vi var.

Asta Kask ville aldrig bli stora och tog konsekvensen av det när så ändå började bli fallet. På Bonni Pontén låter det som om bandet målat in sig i ett hörn. Eller blivit inmålade.

- Som band ska man lägga av när man tömt sina källor. Men Asta Kask lade inte av för att vi inte hade mer att ge. Vi drevs dit av yttre krafter.

De som en gång var bandets publik satte upp dem på en piedestal och plötsligt befann de sig just där de inte ville vara. Ett förhållande som också slutligen slog tillbaka på dem. Renlärighetspoliser fanns även inom punken och många snackade mycket skit.

- Det fanns till och med folk som trodde att vi blivit förmögna på att spela!

Han säger dock att de som förtjänat Asta Kasks hämnd (inga namn nämnda) har fått känna av det.

Den utlösande faktorn för 2003 års återförening av Asta Kask var punkens "25-årsjubileum" i Göteborg samma år. De blev inbjudna att spela och tackade ja mest för att få chansen att se Grisen Skriker och andra legender.

- Låtarna satt där, de låg under huden. Vi hade så jäkla kul, helt enkelt. Nu har ju Asta Kask fått en helt ny publik under åren också som inte hade chansen att se oss då.

Bandet spelar nu fyra, fem gånger i månaden. Förra veckan spelade de två kvällar i rad på Kafe 44 i Stockholm, då liksom i kväll tillsammans med Mimikry (som för övrigt är aktuella med skivan Uppsamlingsheatet, med tidigare outgivet material).

- Vi tar en spelning i sänder och ser vad som dyker upp och hur det känns, säger Bonni Pontén.

Det var hur som helst länge sedan Asta Kask spelade i Dalarna.

- Jag tror det var 1985 i Smedjebacken.

ANDERS GUSTAFSSON

Mer läsning

Annons