Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Assefa nådde målet

Annons

Astrid Assefa understryker hur medveten hon och hela teatern är om att Dalateatern är skattefinansierad och får medel från Falu kommun, landstinget och Kulturrådet.

- Det gör att Dalateatern både har fått ett särskilt förtroende och ett särskilt ansvar. Vi ska förvalta vårt anslag på rätt sätt och se till att det vi gör kommer människor i det här länet till godo. Det är också mitt ansvar som teaterchef att vi driver teatern effektivt. Det är en kamp hela tiden för oss att allt fler ska upptäcka Dalateatern.

Assefa beskriver Dalateatern som "en fristad för publiken" där människor kan skapa utan alltför många kommersiella sidoblickar.

- Det finns inte så många sådana ställen kvar. Men vi sysslar inte med vår verksamhet för att sälja en vara eller för att lansera en livsstil.

- Jag är mycket klar över värdet i att ha gemensamt finansierade kulturinstitutioner i ett samhälle och det kan jag försvara till döddagar. Jag är själv uppvuxen i Säffle och minns hur Riksteaterns besök var med och öppnade världen för mig.

Att jämförelser med andra läns-teatrar visar att Dalateaterns verksamhet är ovanligt dyr per person som köper biljett är ingen överraskning för Assefa. Hon antar att det delvis är en förklaring att det är särskilt svårt att nå vissa grupper i Dalarna och förmå dem att gå på teater. Dessutom kan inte Dalateatern repetera och spela samtidigt när den turnerar. Dalateatern har ovanligt stort turnéområde med 15 kommuner. 2003 besökte Dalateatern tolv av dem.

-Det finns saker som tyder på att vi har en övervikt av välutbildade, medelålders kvinnor i vår publik när vi spelar vuxenteater. Vi vill gå vidare med mer djuplodande studier av publiken.

- Däremot vet vi att vi via skolorna når ALLA barn i Dalarna. Barn- och ungdomsteatern hos Dalateatern spelas på ett sätt som gör den dyr. Jag har själv varit skådespelare på Stora scenen på Dramaten i Trollkarlen från Oz. Där var det fullsatt ända upp på tredje balkong. Då blir inte kostnaden per barn särskilt hög.

Moderaternas förslag att Riksteatern ska läggas ned och medlen omfördelas till länsteatrarna är inte Assefa särskilt förtjust i.

- Jag tycker att båda institutionerna behövs och jag ser ingen motsättning oss emellan. Riksteatern är ett viktigt komplement till vår verksamhet eftersom den kan göra andra produktioner - musikal till exempel. Vi teaterfolk ska inte slåss mot varandra.

Att moderaterna anser att hon som högste tjänsteman i en skattefinansierad verksamhet inte borde ge sig in i debatten om Dalateatern avvisar hon med skärpa:

- Det måste vara mitt jobb att stå upp för Dalateatern och att uttrycka en vilja att vi ska spela teater - jag är ju teaterchef. Det är ingen partipolitik jag bedriver när jag säger det, men jag är medveten om att jag inte heller är opolitisk. Jag känner ett oerhört stöd av alla politiker i teaterstyrelsen, också den moderate ledamoten Leif Berg.

Att moderaterna är kritiska till att Dalateaterns föreställningar uppenbarligen tilltalar en så liten publik försvarar Assefa återigen med de medvetna konstnärliga vägval som gjorts.

- Att sätta upp pjäser för barn och inrama dem med workshops och pedagogik betyder att varje barn blir sett. Men det måste göras i det lilla formatet. Likadant är det med våra turnéer till bygdegårdarna.

- De rymmer inte så stor publik, men jag har själv fikat med publiken efter föreställningarna som jag gjort i bygdegårdar och träffat många besökare på små orter som var på teater för första gången. De känner en osäkerhet inför att åka in till Dalateatern i Falun. De undrar hur man ska bete sig och vad man ska ha på sig. För dem är teater i det lilla formatet i bygdegården oerhört värdefullt.

Astrid Assefa försvarar Dala-teaterns programutbud för 2003 med turnén med Göthes La strada del amore och Shakespeares Stormen i en familjeföreställning på scenen i Falun.

Därutöver gjorde hon själv Gå i mitt gräs under en bygdegårds-turné och på restaurang Elsborg spelades soppteater. Barn- och ungdomsrepertoaren omfattade som Dalateatern turnerade med på hösten Lilla rädslan på hösten.

Faktum är att Dalateatern nådde sitt uppställda mål vad gäller inspelade medel - Dalateatern hade med drygt 13 000 sålda biljetter så stor publik som behövdes för att nå målsättningen.

Hon påminner om att hon kom till Dalateatern den 1 januari 2002 efter en turbulent chefs- karusell och att teatern då "var litet trasig". Hon ärvde då ett underskott på ungefär en halv miljon som hon fick ta itu med. Mycket handlar nu om uppbyggnadsarbete.

- Om något vi vill spela passar på stora scenen så sätter vi upp pjäsen där. Vi är inte fina i kanten och ser ner på pjäser som drar mycket folk. Det visar vår hantering av Masjävlar 2002 som vi förlängde spelandet av, just för att det var en sådan publikframgång. Men vi vet ju aldrig innan om pjäserna kommer att dra fulla hus.

Hon är osäker på vad repertoarkritiken från politikerhåll syftar till.

- Jag ska fråga dem vad de menar. Jag kan inte tro att de vill att vi ska ta över privatteatrarnas i Stockholm repertoar. Där är det teater utifrån en minsta gemensamma nämnare, som stryker medhårs och är litet lagom fördomsfull. Syftet med den teatern är att fylla salongen och att tjäna pengar.

- Visst kan det göras goda skådespelarprestationer men manusen håller mycket varierande kvalitet. Vi vill göra teater om hela det mångfacetterade livet. Vill de verkligen att vi ska göra teater där allt är färdigtuggat? Det vill inte vi. Allvarligt menad konst ställer alltid krav på publiken.

Vänsterpartiets kritik att de låga publiksiffrorna för Dalateatern visar att den misslyckas med att locka andra än en bildad kulturelit, måste hon delvis hålla med om.

-Vi behöver bli en mötesplats för människor från alla samhällsklasser. Vi arbetar på det. Jag tröstar mig med att arbetarklassens barn åtminstone får se bra teater via vår barn- och ungdomssatsning. Det betyder inte att vi har tomma stolar i dag, men vi är heller inte nöjda med läget.

- Visst måste vi exempelvis bli mer synliga i Borlänge och komma in där på ett bättre sätt. Vi ska nu starta en studie hur det ska gå till i praktiken, säger Assefa.

Hon tar också till sig kritiken mot hur Dalateatern marknadsför sig och arbetar med sina publikkontakter.

- Marknadsföring är något mycket svårt. Vi måste bli bättre på den, jag medger det. De olika lokala arrangörerna vi kommer till måste få bättre stöd inför besöket.

För 2004 är publiksiffrorna något bättre än de var 2003. Men hösten domineras av teater i det lilla formatet. Först i december ges den stora familjeföreställningen Fet-Mats.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons