Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Askungen från Munkedal redo för Globen

/
  • Marie Lindbergs saga har egentligen bara börjat. Nu väntar Melodifestivalens final i Globen. Och därefter ska hennes första skiva släppas. Marie Lindbergs saga har egentligen bara börjat. Nu väntar Melodifestivalens final i Globen. Och därefter ska hennes första skiva släppas. Foto:  

Annons

Nej, hon har inte hunnit smälta det som hände i Scandinavium för tre veckor sedan. Och nej, hon tänker inte sluta som lågstadielärare. Men jodå - hon älskar varje ögonblick.

- Jag hade aldrig kunnat föreställa mig det här. Aldrig. Jag har haft så roligt under de här veckorna, säger Marie Lindberg som anlänt till Stockholm inför Melodifestivalens final på lördag.

Det var, som det stått i otaliga rubriker sedan dess, en askungesaga som blev verklighet. Helt okänd, första gången på en riktig scen, en glasögonprydd lågstadielärare från Munkedal. En av de där historierna som gör att man förstår varför Melodifestivalen är Melodifestivalen. Marie Lindberg, 31, förvandlades från lärare till "Marie från Munkedal" på strax under tre minuter. Hon kan fortfarande inte verbalisera det.

- Man förstår det inte. Folk har sagt att det är som när Carola slog igenom, och det har jag ju själv en relation till. Helt sjukt.

Veckorna som gått sedan skrällen i Göteborg har varit hektiska. Direkt hem till Munkedal från Göteborg där ett massivt pressuppbåd väntade.

- Jag hade audiens i två timmar. De dukade upp med datorer och telefoner i köket, och så satt jag i pianorummet och tog emot två och två åt gången.

Sedan direkt till Sundsvall för att spela in plattan, som redan nu är färdig. Och dessutom intervjuer, intervjuer, intervjuer. Plus att hon hunnit med att undervisa sina förstaklassare, vilket hon tänker fortsätta med.

- Den gemenskapen saknar man. Jag träffar otroligt mycket roliga och trevliga människor nu, men man saknar ändå den där grunden och gemenskapen som finns på ett jobb. Kan man kombinera båda så skulle jag vilja göra det. Det gör att man kan uppskatta båda världarna.

Att hon drömt om det här i många år, gör hon ingen hemlighet av. Låtarna har legat hemma i villan i Munkedal och väntat. Men varför har det dröjt så länge? Redan för flera år sedan hörde ett skivbolag av sig och ville höra mer, ta bilder och bilda sig en uppfattning. Men hon sa nej.

- Då var jag 23, och jag kände att... nej. Jag backade där. Jag var för osäker.

Varför?

- Det är nog ganska mycket rädsla. Jag nöjer mig för lätt med saker. Jag hade nöjt mig med att Christer Björkman hade ringt upp och sagt att min låt hade kommit med. Det hade varit bekräftelse nog, och det var samma sak när skivbolaget hörde av sig.

Och nu väntar Globen, starkare konkurrens, ett startfält fullt av superetablerade artister och en ännu större publik, både på plats och i tv. Och dessutom: möjligheten att ta sig ett steg längre. Ända till Helsingfors.

Är du medveten om att vissa spelbolag håller dig som tvåa?

- Oh shit... nähä! Det är ju en topplacering... Det är häftigt.

Och du har ju skrällt förut...

- Jo. Fast då var det ju en skräll. Nu tänker nog folk efter lite mer, och tänker att det kanske kan vara bra och ta en erfaren artist. Jag håller ju fortfarande på och lär mig, det här är mitt fjärde uppträdande inför folk.

Kalle Dixelius
/TT Spektra

Mer läsning

Annons