Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Arvet efter Arn - från påhitt till riktig jarl

Annons

Romantik och drama behövs.

Nära ska det vara, gärna med

intima detaljer.

Det lokala och särpräglade är bra.

Rena påhitt är okej, bara de lockar.

Ovanstående låter som riktlinjer för kvällstidningarnas löpsedelsmakare, men är i själva verket ett framgångsrikt recept på marknadsföring av kulturhistoria.

I fredags föreläste Anja Praesto i Falun, för att inspirera medlemmarna i kulturföreningen Falun då. Hon är den prisade marknadsförare vid Västergötlands museum som snabbt hängde på Arn-trenden när Jan Guillous första bok blev bästsäljare 1999. Efter uppföljarna och tv-serien kan Arn-turisterna räknas i sexsiffriga tal.

Rubriken för Praestos föreläsning var Hur populär får man vara när man jobbar med kultur?.

Frågan brukar dela upp historieintresserade i två läger. Det finns en konflikt mellan att vårda kulturarvet och visa det. Förenkling kan fördumma, men Anja Praestos svar är att man får gå långt för att popularisera. En lätttillgänglig yta lockar ny och bredare publik som får mersmak.

I Västergötland har Praesto marknadsfört en romanfigur. Visst blir det lite lustigt när turisterna kommer till Varnhems kloster och undrar var Arn ligger begravd. Guider får försiktigt upplysa om att Guillous tempelriddare är påhittad, och lotsa dem vidare i den verkliga historien.

Nu avtar intresset kring Arn och Anja Praesto siktar på att lansera en verklig historisk person - Birger Jarl. Hon vill sno tillbaka jarlen från stockholmarna som till och med ordnat en skengrav i stadshuset Tre kronor. Till skillnad från Arn ligger ju jarlen faktiskt begravd i Varnhems kloster. Anja Praesto har sett skelettet och kan intyga att han hade den John Wayne-haka som beskrivs i krönikor.

Kring Birger Jarl finns många historier och verkligheten överträffar ofta dikten, både när det gäller drama och romantik. Enligt Praesto gäller det bara att berätta på rätt sätt, att lyfta fram de historiska personerna. Något som museifolk länge varit dåliga på.

Hon tror på att lyfta fram det som är specifikt för trakten. Likadana vattenrutschbanor i alla kommuner gör ingen turist glad. Västgötarna vill lägga beslag på 11-1200-talen och bygga en fornborg.

Vid Falu gruva vill museichefen Sven Olsson spegla alla tusen åren av gruvdrift. En nybyggd hytta är en dröm, liksom en trygg låtsasgruva där barnen kan leka, klämma och känna sig fram i historien. Det är bättre än sommarland. Och visst finns det personer att berätta mer om: Fet Mats, Gustav Vasa, Engelbrekt, Selma Lagerlöf...

Vad finns det då för fallgropar med att marknadsföra hårt?

Efter fem år med Arn-projektet är det två saker Anja Praesto skulle göra annorlunda om hon fick börja om. Hon skulle ha lobbat mer hos politikerna, inte låtit dem slippa undan med att "turismen kan ideella krafter sköta".

Pengar är ett evigt problem. I ett land där "näring" länge betytt att bryta malm och hugga skog så ses fortfarande upplevelse- och tjänstesektorn som något flummigt, säger hon.

Och Praesto skulle ha förankrat projektet bättre hos lokalbefolkningen. Många infödingar kände sig överkörda när busslaster med turister vällde in.

Det gäller att vårda relationer om man ska visa kulturarvet, annars blir marknadsföraren inte populär.

RAGNA FAHLANDER

Mer läsning

Annons