Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Arn - en fin och udda konsert

Annons

Arrangemanget var gediget genomtänkt redan innan konserten drog igång fick besökarna vistas i en medeltida marknadsmiljö, där gycklare underhöll med eldslukning, jonglering och danser. Sälgpipor och lyror fyllde etern och bidrog till en en allt igenom medeltida atmosfär. En inledning som lovade mycket inför den stundande konserten.

Det mörka årtusendet mellan romarrikets fall och renässansen, har medeltiden kallats. En tid då inget av historiskt värde händ , en uppfattning som har fått revideras gång på gång. Människors rörlighet och kulturella kontakter med andra länder och kontinenter var större än man tidigare har föreställt sig, vilket Jan Guillou har gestaltat i sin romansvit om Arn.

Kompositören Marcos Ciscar har nu i sin tur viljat ge berättelsen om Arn en musikalisk dimension. Det blir en udda och underhållande musikhändelse, där sceneri, koreografi och musik blir just en sådan suggestiv upplevelse man kan förvänta av en medeltida uppsättning. Spelet pågår inte bara på scenen - hela Dalhallaområdet har förvandlats till medeltidsmiljö. En stor mängd statister vandrar omkring i kolt, vadmal eller gycklarkläder. På de höga klippavsatserna vandrar hästar med ryttare fram och tillbaka.

Vi får följa historien om Arn från början. Berättelsen inleds vid Skara domkyrka år 1150 och vi följer honom till slutet då han, tillsammans med sin Cecilia, blickar ner från den himmelska boningen på den gryende nationen Sverige.

Martin Stenmark gör en utmärkt sångprestation som Arn och tillsammans med Viktoria Krantz, som spelar Cecilia, gör de konserten till en riktigt njutbar upplevelse. Deras duetter blir den stora behållningen av kvällen.

Arrangemangen är pompösa och ödesmättade. Den täta stämningen förhöjs i takt med att mörkret faller, och när augustikvällen är som allra mörkas försätts man i en nästan magisk stämning. Särskilt när långa fackeltåg vandrar genom den stora publiken, ner i kalkbrottet.

Jakobskören från Borlänge och Stora Kopparbergs kyrkokör och ungdomskör, klädda i medeltida koltar, utgör en mäktig bakgrund till föreställningen, både visuellt och musikaliskt.

Musikarrangemangen håller emellertid inte den jämna höga kvalitet man skulle kunna önska. Stundom känns musiken mäktig, men vissa passager av konserten ger ett något tamt intryck. Den riktiga medeltidsatmosfären, som frambringas med scenarrangemangen, får inte samma motsvarighet i musiken.

Det pompösa tar ibland överhanden, och de lågmälda avsnitten har då och då karaktären av irländsk easy-listening. Trots dessa partier blir dock helhetsintrycket en fin musikalisk upplevelse. Körerna och sångsolisterna skänker därtill kvalitet åt hela föreställningen.

HENRIK SJÖGREN

Mer läsning

Annons