Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Årets Björborevy får väl godkänt

/

Annons

Innan revyn drar igång och folk håller på att sätta sig så får orkestern, även den ny för året, en liten chans till rampljus när de håller i lottdragningen. De är stiligt klädda i svart med vita slipsar och hängslen, som någon sorts buskisversion av The Hives, där de står inklämda i en liten alkov bredvid scenen. Olyckligtvis så är det det närmsta de kommer någon sorts uppmärksamhet de får under kvällen, de skulle lika gärna ha kunnat spela ett kassettband i bakgrunden och jag hade inte märkt någon skillnad.

Själva revyn drar snart igång med både pompa och ståt när hela den sjungande delen av ensemblen, det inkluderandes alla nyförvärv, tar scenen i ett glatt litet entrénummer som för tankarna till dussinet Tomas Ledinkloner på studieresa till Las Vegas. Men den lilla illusionen krossas totalt när grabbarna tar scen igen iklädda ett gäng skitiga meckaroveraller och på bredaste mål börjar spotta ur sig Al Bundy citat och klia sig i skreven, klagandes över hur käringa deras slösar pengar på sånt de lika gärna kan få hemma som på spa. Brasilianska vaxningar, lerbad och vibrationsterapi, pyttsan! När tjejerna sen tar scen och kör över gubbarna sina sitter det som smäck och vi bjuds på några riktiga sångfåglar, allt med en stor portion av pistvaktsdans från karlarna. Lyckas de hålla den kvalitén på resten av sina sketcher framöver så kan nog revyns framtid ses räddad.

Synd då bara att hela alltet inte består av sketcher, för i vissa av musiknumren brister det ganska rejält. Det inledande Audition går bi utan att knappt märkas och vare sig radiomedlyt eller discoflörten var nå vidare upphetsande. Nej, när det bästa under 6 låtar på raken är ett gäng killar som försöker sjunga falsett så borde hela numret kanske tänkas över. Ärligt talat så kändes många av tjejernas rena sånginsatser ganska bleka. Ta till exempel när Filippa Reinfelt och Drottningen skryter om sina karlar, något som skulle kunna ha gett hur många gratisskämt som helst. Istället nästan skriker bristen på liv en i ansiktet och det hela blir gråare än farfars gamla ytterrock.

Lyckligtvis så bär resten av revyn de små svackorna på sina axlar utan problem, speciellt när dialekterna skruvas upp på max och revykungarna Göran Johansson, Hasse Ström och Christer Grus är inblandade. Jag ska erkänna, jag fattade inte hälften av allt som kom ut ur Flo-Olles mun, men jag vred mig inte desto mindre, och när Dala-järna hade oralboxning med Nås allt under ozonhölä:s mörka skugga var det svårt att inte flina som en idiot.

Ett väl godkänt blir det för årets nyfödsel av Björborevyn, även om självcensuren nog kan bli hårdare till nästa år, och nyförvärven fortfarande har en hel del kanter att slipa av. Att va både välljudande å trevliga att glo på skapar inga revyer om man inte kan vara lite roliga på samma gång vettni!

Mer läsning

Annons