Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Årets bästa enligt Marit

Annons

Årets skiva:

Alla som har intervjuat mig har frågat, och jag har hela tiden glömt att det var Dixie Chicks Taking the long way round. Den levde minst en hel sommar, min favoritsak att göra var att sitta på balkongen med min vita Mats Olsson-keps och vifta med händerna till stråkpartiet på Not ready to make nice.

Årets hobby (förutom att sitta på balkongen med min vita Mats Olsson-keps och vifta med händerna till stråkpartiet på Not ready to make nice):

Titta på gulliga djur på internet. Det är omöjligt att inte bli åtminstone lite glad av att se kattungar som somnar på cutethingsfallingasleep.blogspot.com, eller en kanin som får plats i en bröstficka på cuteoverload.com.

Årets mode:

Jag har förespråkat Grunge-modets återkomst ända sedan... tja, minst 2001. Och äntligen blev jag bönhörd av Marc Jacobs med anhang: jag älskar mina uppdaterade Dr Martens-kängor och jag älskar de abnormt grovstickade mössorna, även om jag inte har köpt någon själv. Har fått en fix idé om att jag ska tillverka en egen men det har inte hänt än.

Årets festform:

Cocktailpartyt. Man får en legitim anledning att köpa en ny liten klänning, att bära handskar inomhus och att dricka drink mitt på blanka eftermiddagen.

Årets låt:

My love med Justin Timberlake, naturligtvis. Redan när vi hörde den internetläckta, brusiga versionen med bara brottstycken av hörbar Justinsång förstod man att det här kommer ju att bli störst. Även bäst.

Om man inte räknar Relevee (Carl Craig remix) - Delia Gonzales &Gavin Russom. Eller Acceptable Losses med Lisa Miskovsky. Eller mina egna nya låtar naturligtvis.

Årets TV-program:

Studio 60 on Sunset Strip. Hittills har jag bara tittat på otextade nedladdade versioner, eftersom ingen kanal i Sverige har tagit in serien än. Och eftersom det är en Aaron Sorkin-serie (Vita Huset-mannen, ni vet) är det extremt pratigt och därmed inte helt lätt att förstå precis hela tiden. Och inte kan man säga att manuset är klockrent i varje sekund. Men jag faller pladask för svulstigheten. Julavsnittet med New Orleans-musiker som spelar Oh holy night... ahhhh! Jag dör!

Årets politiska debatt:

Växthuseffekten, naturligtvis. Folkpartiskandaler och Crazy horse-fyllor, vem bryr sig, vid jämförelse? Svenska folket gick och röstade, men det handlade ju egentligen inte om blått eller rött utan huruvida styret ska ske under eller över vatten. Själv röstade jag på över.

Årets film:

För några veckor sedan hade jag sagt Farväl Falkenberg, utan att tveka det minsta. Så många känslor som den rörde upp. Men nu har den faktiskt fått åtminstone lite grann konkurrens av Marie Antoinette. Jag kan inte sluta tänka på den, och inte sluta prata om den. Den berör så mycket som är intressant; klass, kön, estetik,

historia, det känns som att den kommer att vara favoritdiskussionsämne vid middagsbordet för många månader framöver.

Årets bok:

Jonas Hassen Khemiri, du fick inget Augustpris, men grattis, du vann Maritpriset.

Maila gärna dina egna listor till mig, ni vet jag får aldrig nog av bra böcker, filmer, skivor, allt. Gott nytt år!

marit.bergman@daltid.se

MARIT BERGMAN

Mer läsning

Annons