Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Arbetarteater om arbete 2.0

/
  • Karnevaliskt. Hannes Olsson, Berit Engman och Keke Gustafsson går i och ur sina roller i @work.

Annons

Finns någon mer brännande fråga i samhället idag än synen på arbete? Den politiska sprängkraften är uppenbar; frågan avgjorde antagligen valet för sex månader sedan.

Mitt i arbetets implikationer på värdighet, identitet och samhällsstrukturer placerar Teatermaskinen sitt projekt @work - en kakafonisk och karnevalisk teaterupplevelse som är resultatet av mycket medvetna uppgörelser med all upptänklig teaterestetik.

Regissören Jonas Engman skriver i den väldiga programskriften om "lärostyckets verkningslöshet, den psykologiska realismens förenklingar och maktfullkomliga struktur, surrealismens dogmatism, den bildsköna estetikens fascism, den radikala teaterns naiva förenklingar".

Vad återstår då för teaterkonsten? Jo, i sant postmodernistisk anda bara berättelser, den ena inte mer värd än den andra. Det här var teater på ljusårs avstånd från vulgärpropagandan i exempelvis Sleven, som gavs på Brunnsvik för en handfull år sedan, med inslag som fjantade sig med "Leijonpungen" och "miljömullorna som vill stänga av energin".

Teatermaskinen är bra och kreativ socialistisk teater för vår tid. Den väcker både tankar och engagemang. Vilket plakatteatern upphörde att göra för decennier sedan.

En hel avdelning ägnas vars och ens CV, som att de (just det) söker arbete. En röst förkunnar med jämna mellanrum att nu kommer en röst ur verkligheten om olika aspekter på arbete. Det samsas med Castells nutidsanalyser, Baudrillards symbollära och "carneval of signs" från en lärarpulpet.

Det finns en anspråksfullhet som närmar sig wagnerska omfång. Här ska varje samhälleligt fenomen - fängelset, skolan, fabriken, hospitalet, familjen - få sin förklaring; i samtliga fall finns orsaken i kapitalismens senaste fas, vars konsumtionshets bygger på illusionen av identitsskapande.

Föreställningen är mycket lång, men hela tiden genuint prövande, vilket gör att smått geniala infall blandas med magplask. Sången Hushållsnära tjänster blir ingen hit i min cd-spelare:

Ja, jag är en hora

Och jag jobbar för dom stora

Ja, jag är din superkvinna

Jag kan suga, diska och dona

Allt är tillåtet, från skruvade ironier, kritik mot LO:s hållning mot arbets- och papperslösa, för långa unisona talkörer med "Tänk på miljön!", tungomålstalande, en autentisk film med en barnafödsel, en IVA-sköterskas berättelse om en patients dödsögonblick, till en scen där gestalter i USA- respektive EU-hatt med dildos våldtar den fine svenske arbetaren Stig-Otto Nilsson.

Har jag några allvarligare invändningar mot detta både filosofiskt teoretiserande och uppsluppna, drastiska teaterskapande är det att det

1) bedrivs en öppen självkritik om med vilken rätt Teatermaskinen kan göra teater om arbete. Det finns ett tjattrande om kulturarbetare i förhållande till dem som gör riktiga saker med händerna (och som därmed inte har "snyltjobb") som jag trodde att till och med teoretikerna i ultravänstern lagt av med. Litet mer självförtroende, tack! Det här är viktigt och rätt att göra teater av!

2) frossas i i vilken utsträckning de enskilda skådespelarna har tillräckligt proletär bakgrund som närmar sig den berömda Monty Python-sketchen där man tävlar i eländig uppväxt (här vinner den som har en mamma som jobbar som telefonsexförsäljare) på ett sätt som för tankarna till sektvänsterns eviga kattrakande. Metainslagen är väl stora. Alla är hela tiden på väg av scenen, känns det. ("Nu skiter jag i det här!")

3) hyllas en tillvaro (och en specifik arbetartyp) som fanns förr. Han är ju där, i teatern, ur verkligheten, Stig-Otto Nilsson, vårdaren som när han inte är alibi för Teatermaskinen "torkar bort skiten från de handikappade arschlena" på en gruppbostad i Västerås. Föreställningen formar sig till en grottesång över en hanterlig, nationell folkhemssocialism.

4) är dystopiskt i överkant.

@WORK

Regi: Jonas Engman

I rollerna: Berit Engman, Keke Gustafsson, Åsa Linder, Stig-Otto Nilsson, Hannes Olsson, Jörn Burmeister, Emanuel Söderberg m fl

Publik: Drygt 100

Sporthallen, Brunnsvik, 23/3

Mer läsning

Annons